Riksdag i Europaperspektiv
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Olyckligt nog var det just förra måndagen som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso skulle hålla ett anförande i riksdagens andrakammarsal. Det var tänkt att han skulle tala om utvecklingen i EU i allmänhet för att sedan lägga tyngdpunkten i anförandet på den omdebatterade Lissabonstrategin. Det var upplagt för ett i högsta grad intressant möte.
Dagen var som sagt en måndag, men kanske inte så illa vald i alla fall med tanke på att det väntade ett extrainsatt EU-nämndsmöte senare under eftermiddagen.
Men vad hände? Jo, blott sex ledamöter uttryckte något intresse för att träffa EU-kommissionens ordförande. De övriga 343 var upptagna med annat. Barroso ställde in sitt besök i riksdagen och for vidare till möten i andra länder efter att ha träffat statsminister Göran Persson i Rosenbad.
Riksdagen missade i och med detta ett utmärkt tillfälle att överbrygga avståndet mellan Europapolitiken och rikspolitiken. För trots att Sverige varit medlem i unionen i mer än tio år och att EU-dimensionen är närvarande i mängder av frågor som hamnar på riksdagens bord så är avståndet fortfarande påtagligt.
Det skulle inte behöva vara på det viset. Härom året visade en jämförande undersökning att Finland, som gick med samtidigt som Sverige, varit framgångsrikare i att väva in Europaperspektivet i det dagliga riksdagsarbetet på ett naturligt och regelbundet sätt.
Naturligt perspektiv
Idag upplever många ledamöter att regeringen har ett övertag i EU-politiken. Men det kan minskas. Det förutsätter förstås att ledamöterna som ofta är mycket kunniga i de frågor deras utskott behandlar ser det breda Europaperspektivet som något naturligt. SVT:s "Uppdrag granskning" i våras om ledamöternas pinsamma kunskapsbrister om förslaget till EU-konstitutionen visar att det är lite si och så med det.
Med det sagt finns det många kloka förslag på förbättringar. Ta till exempel det om att riksdagens fackutskott borde engageras i EU-frågorna mycket tidigare i ärendena än vad som är fallet i dag.
Apropå EU:s konstitution, som ju inte längre är aktuell efter den franska och den nederländska folkomröstningen, innehöll den ett bra förslag om att parlamenten i varje land ska kontrollera att beslut fattas på så låg nivå som möjligt (subsidiaritetsprincipen). Det skulle göra gott för Europaperspektivet i riksdagsarbetet.
När Barroso skulle hålla anförande i riksdagen var det som sagt andrakammarsalen som gällde. Till skillnad från FN:s generalsekreterare Kofi Annan häromåret skulle han inte prata i plenisalen. Men varför inte i alla fall ge de svenska europaparlamentarikerna möjlighet att framträda där?
I dag brukar statsministern informera riksdagen efter toppmöten i europeiska rådet. Men varför inte se till att hålla återkommande EU-frågestunder i riksdagen också? Det finns ju redan en statsministerns frågestund.
Det saknas med andra ord inte förslag på hur riksdagen ska kunna bli aktivare i Europapolitiken.