Riksrevisionens skarpa kritik av vårt lands försvar, och då närmast vad gäller bemanningen inom marinen och flygvapnet är högst anmärkningsvärd. Där konstateras att tillgängligheten och förmågan är starkt begränsad beroende på att det finns allt för många vakanser bland personal i nyckelbefattningar. Och att vissa uppgifter inte kan genomföras därför att den aktuella personalen finns någon annanstans än de ska vara, eller vad värre är; man har bristande kompetens. Att risken är uppenbar att materielen inte används på ett kostnadseffektivt sätt.
Som exempel noteras att flottans fartyg endast utnyttjas till mellan 20-30 procent. Tjänsten ute till havs tycks således vara minimal vilket knappast kan inverka positivt på personalens utbildning och kunskap för att lösa sina uppgifter. Att enbart regelbundet provköra maskinerna vid kaj framstår inte som särskilt meningsfullt.
Vårt lands försvar är i dag att betrakta som ett insatsförsvar bestående i huvudsak av stående förband som bemannas med fast heltidsanställd personal. En personal som till 43 procent saknar tilltro till försvarsledningen enligt uppgifter som lämnades vid ett symposium anordnat av officersförbundet under årets Almedalsvecka.
29 procent av de 13 000 tillfrågade sade sig dock fortfarande ha förtroende till sin ledning enligt samma undersökning som uppgavs vara utförd av Dagens Nyheter. Vad de resterande 28 procenten ansåg framgick inte – förmodligen var svaret vet ej – eller avstår. Kanske var det samma personal som fick välja mellan att acceptera utlandstjänst eller lämna sin anställning.
Om enkäten visar verkligheten är resultatet minst sagt alarmerande. En obesvarad fråga är; hur stor del av reservofficerskåren – som utgör en icke oväsentlig del av beredskapsförsvaret – försvann i samband med detta? Någon redovisning har mig veterligen aldrig publicerats.
Nu svarar Försvarsmaktens insatschef Anders Silwer att försvarets reformarbete ska vara klar år 2019 då alla förband ska vara bemannade med fast och tillfälligt anställda soldater. Det låter ju lovande – men i dag skriver vi snart bara 2013 – frågan är om vi ska fortsätta att prioritera våra utlandsengagemang på bekostnad av det nationella försvaret även de närmaste sex åren.
"Vi klarar de territoriella kraven på integritet i dag - säger Anders Silwer - men vi tittar givetvis på det här. Vi har en dålig uthållighet över tid. Revisionens visar på en ögonblicksbild som vi delar. Detta är ingen nyhet för oss.”
Personligen delar jag Bengt Hammarhjelms åsikt att ett av de största misstagen i modern tid var när vi avskaffade värnplikten. Grannlandet Finland med praktisk erfarenhet av hur ett försvar ska fungera har inte gjort samma misstag. Och har i dag ett kostnadseffektivt försvar till en rimlig kostnad. Vi drar ner på flygtimmar för flygvapnet och flottans gångtider till sjöss och hoppas på den eviga freden åtminstone fram mot 2020-talet. De som lever får se.