LEDARE: Riktig ungdomsarbetslöshet

Att sifferexcersisa är den nya träningsformen. Arbetsförmedlingen gör det, de politiska partierna gör det, och alla andra som av olika skäl har ett intresse av att också göra det.

Jag talar givetvis om den fortsatt höga arbetslösheten bland landets unga. En arbetslöshet som legat kring 30 procent under årets första fyra månader. Med dessa siffror intar vi en säker placering i EU:s bottenliga ifråga om att erbjuda jobb till unga.
Arbetsförmedlingen har gjort gällande att den egentliga arbetslöshetssiffran ligger på ungefär hälften av den officiella siffran från SCB.

Socialdemokraterna menar att arbetslösheten bland unga fördubblats sedan regeringsskiftet år 2006. Vad de därefter glömmer att tillägga är att SCB:s mätmedtod ändrades i oktober år 2007.
Förändringen, som gjordes för att det svenska systemet bättre skulle överensstämma med EU:s, innebär att även heltidsstuderande ungdomar som söker ett arbete inkluderas i statistiken.
Även Moderaterna, som i förra valrörelsen anklagade Socialdemokraterna för att blunda för det stora utanförskapet, har försökt dechiffrera arbetslösheten medan Centerpartiet på ett föredömligt sätt talat klarspråk kring behovet av en generell översyn av de mekanismer som bidrar till att kvarhålla så många unga i utanförskap.

men Egentligen är det irrelevant huruvida 20 eller 30 procent av de unga är arbetslösa eller om det är rätt eller fel att studenter som egentligen hade velat arbeta studerar men betraktas som arbetslösa i statistiken.
Det centrala är att det bakom varje siffra i statistiken döljer sig en ung, driven och förväntansfull ung människa som bara möts av exitskyltar på vägen in till samhället.

Att i det läget göra politik av enskilda människors situation är cyniskt och dessutom en indikator på att man inte förstått hur verkligheten ser ur.
Forskningen, såväl den svenska som den internationella, har med önskvärd tydlighet visat att det finns en rad gemensamma nämnare för de länder som lyckats, och de som misslyckats med ungdomsarbetslösheten

Höga ingångslöner, en sammanpressad lönestruktur, rigid arbetsrätt och svag koppling mellan utbildningen och arbetsmarknaden är exempel på sådana faktorer som identifierats i den sistnämnda gruppen

I länder som Nederländerna och Danmark kan man istället se hur utvecklade lärlingsprogram och en mer flexibel arbetsrätt underlättat inträdet på arbetsmarknaden för de grupper som annars tenderar att ställas utanför.

Om det alls ska bli möjligt att nå en lösning måste alla berörda parter ta sitt fulla ansvar. Det är dock inte detsamma som att erbjuda fler studieplatser när företagen i Sverige snarare efterlyser fler personer med rätt utbildning. Inte heller behövs fler allmänna åtgärder som enbart syftar till att dölja det egentliga problemet: bristen på anställningar.

Det är således först när företagens erfarenheter tas på allvar som fler arbetstillfällen kommer att uppstå. När det blir lättar att anställa och växa som fler små- och medelstora företag kommer ta chansen och därmed på allvar bidra till att en gång för alla få bukt med arbetslösheten.

Ledare: Riktig ungdomsarbetslöshet