Ett vanligt missförstånd är att skattehöjning leder till ökade intäkter. Det kan vara sant ibland. Men skattehöjningar, eller bibehållet höga skattenivåer, kan också leda till minskade eller uteblivna intäkter.
Värnskatten, exempelvis, är ett nollsummespel för staten. Avskaffas den ökar incitamenten för höginkomsttagare att tjäna pengar, vilket ger ökade skatteintäkter. Avskaffas den inte prioriterar många höginkomsttagare annat än högre lön. Mer än hälften av ökningen går ju ändå direkt vidare till Anders Borg.
I söndags meddelade Frankrikes president Francois Hollande att stora skattehöjningar är att vänta. Inkomstskatten ska höjas för breda grupper. Tio miljarder euro av de planerade nya skatteintäkterna ska komma från höjda bolagsskatter. Men mest uppmärksammad blev den så kallade miljonärsskatten.
3 000 av Frankrikes över 60 miljoner invånare kommer i några år att få betala 75 procent i skatt på inkomster över en miljon euro om året. Även om skatten är hög påverkar den alltså en försvinnande liten grupp.
Det är uppenbart att miljonärsskatten är ett retoriskt, snarare än ekonomiskt, drag. Skattechock för miljonärer gör att övriga skattehöjningar uppfattas som mer rimliga.
Risken är naturligtvis att miljonärerna flyttar utomlands. Då står medelklassen och företagen ensamma kvar, med de planerade ökade skatteintäkterna. Dessutom förlorar man då de skatteintäkter de 3 000 miljonärerna i dagsläget inbringar.
Francois Hollandes skattebesked har tolkats som ett försök att framstå som beslutsam och handlingskraftig. Rent retoriskt kan det vara ett smart drag. För Frankrikes ekonomi är det mindre lyckat.