Risken är mycket stor att vi tappar all respekt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det jag i denna uppräkning beskrivit är min resa i går kväll in från sommarhuset i Kvarnåkershamn och till Signalgatan. Den sista 50-skylten står mellan Kungsladugård och Färjeledsrondellen. Då har jag kört 5,18 mil och har något 100-tal meter kvar till bostaden på Signalgatan. Men bortsett från den där sista delen i stadstrafiken så har jag fördelat de 51,8 kilometerna med 27,7 på 90-väg, 19,9 på 70-väg, 3,7 på 50-väg och 0,5 på 30-väg. Det är hastigheterna som gäller nu i sommar och förutom de första 3,6 kilometerna kör jag hela tiden på väg 140, alltså kustvägen från Visby söderut, en av Gotlands huvudvägar.
Fler begränsningar
När jag från Kvarnåkershamn kommit upp till väg 140 och styr färden norrut är den första 70-begränsningen i Fröjel. Från vägen mot Eksta till strax norr om Gannarve. Begränsningen är ny för i år. Väl i Klinte blir det på nytt 70-begränsning och nyheten i år är att den gäller hela vägen till Västergarn.
Efter en kort sträcka med 90 norr om Västergarn kommer så den 70-sträcka i Tofta södra som jag i flera år kritiserat. Tack och lov blev den inte permanentad året runt som Vägverket ville. Om det inte varit för att boten är kostsam så hade jag i ren protest kört 90 där varje gång, för någon mer omotiverad 70-gräns får man leta efter. Särskilt efter det att cykel- och därmed gångtrafiken (utom för dem som möjligen vill korsa vägen) fick en egen asfalterad vägdragning skild från biltrafiken.
Det är sådana här begränsningar som gör att många tappar respekten för hastighetsskyltarna, och där kan jag också ifrågasätta att 50-begränsningen vid Västerhejde skola gäller dygnet runt och året runt och inte som vid flera andra skolor. Där gäller begränsningen endast under normal skoltid, med en väl tilltagen marginal före och efter skolstart, och dessutom inte under sommarlovet.
Detta sagt också med tanke på att myndigheterna förra veckan meddelade att man skulle sätta upp flera mobila hastighetskameror för att få bilförare att respektera hastighetsgränserna. Men då måste man väl tycka att åtminstone huvuddelen av begränsningarna är motiverade?
En åsiktsskillnad
Sedan Mats Jönsson blev vikarierande på den här ledarsidan för att främst täcka upp mina ledigheter diskuterar vi emellanåt olika spörsmål och ser i vad vi är helt eniga och i vad vi skiljer oss i åsikter. Det skulle ju vara otänkbart att vi hade identiskt lika åsikter i alla frågor, eller att någon av oss sa att det är mina åsikter som skall gälla.
Synen på hastighetsbegränsningarna är en sådan där vi skiljer oss. Mats Jönsson - och han delar den åsikten med många - menar att lägre hastigheter är mer skonsamt för miljön eftersom bränsleförbrukningen blir lägre och utsläppen därmed mindre.
Jo, jag förstår resonemanget men instämmer inte till fullo. Dagens moderna bilar har sådan avancerad teknik att om vi håller oss inom de rimliga hastighetsgränserna så är skillnaden i utsläppen försumbar. Märk väl att jag instämmer med argumenten om det handlar om extremöverträdelser, men då gäller ändå inte diskussionen om 70 eller 90 är den mest lämpliga hastigheten.
Vad är motivet?
Den här dagen är det jag som ansvarar för texten på den här sidan, och då blir det kritik mot att 70-gränserna utbreder sig allt mer. Jag vet att många har reagerat på samma sätt som jag. I alla fall när det gäller Tofta södra och där hastigheten sänktes ungefär samtidigt som gång- och cykeltrafiken fick en egen väg skild från biltrafiken. Men också att hela sträckan mellan Klinte och Västergarn har begränsats till 70 väcker mångas ogillande, trots att den bara är drygt veckogammal.
När det gäller Fröjel är jag lite mer delad. Är det en frekvent sommarridning som är motivet eftersom Gannarve har ridskolor? Eller är det ett utslag av den allmänna 70-inflationen? I det förra fallet kan jag acceptera motiven, i det senare inte.
Den här genomlysningen rör bara en bråkdel av Gotlands vägnät, men en sträcka som jag känner mycket väl. Det finns flera andra liknande exempel, men ta det nu inte för att jag bortser från dessa utan se det här som en sträcka får tjäna som exempel. Bred väg och god sikt bör motivera 90 kilometer - också sommartid. Detta sagt väl medveten om att bashastigheten på de svenska vägarna i förordningar anges till 70 kilometer i timmen.