I Sverige måste en hivpositiv person tala om att han eller hon bär på sjukdomen innan vederbörande har sex med någon. Att inte göra det är brottsligt och kan i värsta fall leda till fängelse.
För två år sedan grundade FN:s två program för utveckling och hiv/aids organisationen Globala kommissionen för hiv och lagen. Kommissionen släppte nyligen en rapport där man menar att lagar som övervakar och bestraffar sexuellt aktiva människor som lever med hiv, vilket de svenska lagarna kan sägas göra, är orättvisa, moraliskt skadliga och praktiskt taget omöjliga att använda med något sken av rättvisa.
"Man vill ju inte bara springa ut på stan och skrika jag har hiv", säger en man som har levt med sjukdomen i 22 år till P3 Nyheter. Det kan nog vem som helst förstå. Varför skulle någon vilja utsätta sig själv för det?
På tre decennier har över 30 miljoner människor dött av aids. Ytterligare 34 miljoner människor har smittats av hiv. Varje dag smittas 7400 människor runtom i världen av hiv. Enligt Smittskyddsinstitutet smittades 219 personer med hiv i Sverige under årets första sex månader. Det är i linje med statistiken från de senaste åren. Det är något mer än en människa om dagen.
På 1980-talet var en positiv hiv-diagnos detsamma som en dödsdom. Så är det inte längre. Effektiva bromsmediciner finns som innebär att livet inte behöver bli mycket kortare än det annars skulle ha varit. Om behandlingen sköts ordentligt är också smittorisken väldigt liten, särskilt i kombination med säkert sex.
Men risken är inte borta. Den är lägre, betydligt lägre, men den finns kvar. Och bromsmediciner till trots är hiv fortfarande en ytterst allvarlig sjukdom. Det kan ingen förneka med hedern i behåll. De som har drabbats av sjukdomen vet det definitivt.
Instinktivt må det verka ogint och pennalistiskt att tvinga hiv-smittade att tala om att de bär på sjukdomen innan de har sex med någon. Det finns ett tydligt stigma i frågan och alla är inte villiga att ha sex med någon som har hiv. Men det finns en anledning till det och det har ingenting att göra med personen som är smittad.
Att ha sex med en hivpositiv person innebär alltid en risk att själv bli smittad. Huruvida det är värt den risken är någonting som enbart kan avgöras av den personen själv. Ingen annan människa har någon moralisk rätt att fatta det beslutet. Men för att kunna göra det krävs det att man vet. Annars är det omöjligt.
Att inte tala om att man bär på hiv innebär att man tar en risk att smitta någon annan som själv inte vet om att risken finns. När Globala kommissionen för hiv och lagen säger att lagar som de vi har i Sverige är omoraliska och orättvisa har de enbart tagit hänsyn till de smittade, inte till dem som inte bär på viruset. Hade de gjort det skulle resultatet inte ha blivit lika glasklart.
Givetvis är det jobbigt att tala om att man har hiv, men det är ingenting mot när läkaren talar om det för en för första gången.