Rödgrönt ansvar för sjukvården
När Birgitta Ohlsson (FP) blev EU-minister fick hon många frågor om konflikten mellan att vara mamma och minister. Denna typ av frågor ställs inte till nya ministern och pappan Erik Ullenhag (FP). Konstaterar feministen Hanna Westerén.
Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är just i valfrihetens namn som vi rödgröna vill slopa vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är inte ett reellt alternativ för alla. Det är ytterst få som faktiskt har en ekonomi som klarar av det; endera de som tjänar väldigt mycket eller de vars försörjningsmöjligheter är ytterst begränsade.
Hemma med barnen
Vi rödgröna missunnar absolut inte föräldrar att spendera mer tid med sina barn. Tvärtom. Vi vill däremot ha en föräldraförsäkring där alla föräldrar bereds den möjligheten, till exempel genom en utökad föräldraledighet.
Konstruktionen kring vårdnadsbidraget står för oss i konflikt med arbetslinjen och blir dessutom fälla för den som stannar hemma med barnen, då den, till skillnad från exempelvis föräldrapenningen, inte är pensionsgrundande. Därtill värnar vi förskolan, det är helt sant.
Den lokala debatten kretsar också kring Socialdemokraternas eventuella baktankar med att utse Stefaan de Maecker till ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN). Eva Bofride vill i GT 101020 påskina att vi socialdemokrater tvår våra händer. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Jag har det största förtroende för Stefaan de Maecker, men det innebär inte att jag, eller någon annan i det rödgröna samarbetet, lämnar honom att ensam få fason på situationen i HSN.
HSN är ett ansvar för alla gotländska kommunpolitiker, Stefaan de Maecker har fått uppdraget att leda det arbetet. Emellertid kommer vi övriga att stötta honom i det. Större förändringar och ingrepp kommer att vara väl förankrade inom det rödgröna samarbetet.
Men, jag förstår samtidigt att den tanken kan vara främmande för Eva Bofride, inte minst om man betänker hur det var bevänt med förankring och laganda för Alliansen i samband med Tekniska nämndens turer i p-avgiftsfrågan.
Manlig och kvinnlig minister
På nationell nivå har Fredrik Reinfeldt formerat sin regering för de kommande fyra åren. Platsen som integrationsminister gick till Erik Ullenhag (FP). Bloggar och hemsidor har gått varma kring Erik Ullenhag som person.
Däremot har jag, och många feminister med mig, reagerat starkt på hur olika ministrar bemöts. När nu Erik Ullenhag tillträder skrivs det spaltmetrar om att han är en fantastisk pappa på alla upptänkliga vis (och det är han säkert). Inte en enda gång får han frågan om hur han ska kunna kombinera sin ministerpost med sitt föräldraskap.
Hans partikollega Birgitta Ohlsson fick däremot försvara sig med näbbar och klor mot alla elaka kommentarer och frågor om valet att kombinera föräldraskap med arbetet som EU-minister. En väckarklocka för alla dem som hävdar att det är onödigt att "prata så mycket om jämställdhet hela tiden". En kvinna som är förälder och minister blir automatiskt utmålad som en dålig mor, en man som gör detsamma är en fantastisk pappa.
Vi har en hel del utmaningar framför oss, mina vänner. Ifråga om så väl HSN:s ekonomi som jämställdheten kan det bara bli bättre. När det gäller vårdnadsbidraget likaså, egentligen. Jag tror på förskolan som pedagogisk resurs och på riktig valfrihet, som omfattar alla föräldrar.