Rör inte djurvården

Politik2007-09-10 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den av regeringen tillsatta veterinärutredningen har slutfört sitt arbete och presenterat sitt förslag till reform av dagens system med distriktsveterinärer. Den förslagna reformen, innebärande en privatisering av samtliga veterinärer, har varit ute på remiss till olika berörda instanser med fackkunskap. Remissvaren på veterinärutredningens förslag till privatisering talar sitt tydliga språk; en klar majoritet av de olika remissinstanserna stödjer inte utredningens privatiseringsidé.
Distriktsveterinärerna är anställda av jordbruksverket som även bedriver tillsyn över arbetet. I dagsläget finns cirka 300 distriktsveterinärer fördelade på 100 stationer utspridda över hela landet. Det speciella med distriktsveterinärerna är att de är skyldiga att hålla jour dygnet runt, alla årets dagar. Därtill skall jordbrukets djur prioriteras. Distriktsveterinärerna har en viktig roll att fylla, framför allt för jordbruket.

Veterinärutredningens privatiseringsförslag innebär bland annat att kravet på konstant jourverksamhet försvinner. Argumenten bakom förslaget återfinns delvis i att utredningen finner situationen med jordbruksverket som både arbetsgivare och tillsynsmyndighet olämplig samt att de statligt anställda distriktsveterinärerna snedvrider konkurrensen inom markanden. Att en och samma myndighet åläggs att utöva tillsyn över samma tjänster som den tillhandahåller i egenskap av arbetsgivare är givetvis olyckligt. Men uppenbarligen har det fungerat, i vart fall behjälpligt, än så länge. Det faktum att en del av dagens system inte är optimalt utformat ger knappast stöd för att skrota hela systemet. En mer lätthanterlig lösning vore måhända att dela upp arbetsgivareansvaret och tillsynsverksamheten mellan två olika myndigheter, varav jordbruksverket kunde kvarstå i den ena rollen? Vad gäller påståendet att distriktsveterinärerna skulle påverka konkurrensen otillbörligt kan uppges att enligt uppgift står distriktsveterinärerna för tio procent av branschens sammanlagda omsättning. Hur kan tio procent anses utgöra ett hot mot den fria konkurrensen?

Det viktigaste i saken utgörs dock inte av jordbruksverkets roll i sammanhanget eller huruvida systemet med statligt anställda distriktsveterinärer utgör ett hot mot den EU märkta heliga kon, den fria konkurrensrätten. Det mest alarmerade med privatiseringsförslaget är avskaffandet av den dagliga, dygnet runt, jourverksamheten. För lantbrukare med djur, vars uppehälle är beroende av friska, starka och välmående djurbesättningar, är distriktsveterinärernas jourverksamhet en trygghet utan motsvarighet och en absolut nödvändighet. Att gå från ett system som ger en sådan service till ett som inte gör det är fullkomligt obegripligt.
Frågan om privatisering är en fråga som ideologiskt delar högern från vänstern där vänstern vill centralisera och förstatliga där högern vill privatisera. Regeringen ser med vänliga ögon på allt som andas privatisering då privatisering är ett enkelt sätt att markera att landet har fått en ny regering som genomför borgerlig politik. Men privatisering utan eftertanke medför inget gott, varken i sak eller för de som genomför förändringen. En dåligt genomförd privatisering inom ett illa valt område ger bara vänster ytterliga argument till varför privatisering per se är en dålig idé. Kontraproduktivt med andra ord.

Att privatisera distriktsveterinärerna, med de konsekvenser det skulle föra med sig, framstår mer som en flört med EU-vänliga moderater som behöver någonting att skriva på sina "har-gjort-listor" än som ett förslag uttänkt för att underlätta för dem det verkligen berör. Förhoppningsvis har riksdagen en egen vilja när det blir dags för omröstning.