Rörigt till vänster
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Miljöpartiets Peter Eriksson fick frågan i början av veckan och svarade rakt ut att det bara fanns utrymme för ett slag av majoritetsregering till vänster och det var med miljöpartiet och socialdemokraterna. Han är nämligen osäker på var vänsterpartiet står och vad de vill. Och de "känns lite bakåtsträvande".
Eriksson menar att en konstellation med enbart mp och s vore kraftfullare. Och det har han för all del rätt i. De tre partierna tillsammans har under åren visat att de klarar av att hjälpligt hålla varandra under armarna i ett parlamentariskt samarbete, men också att det är vid den punkt det stannar. Två parter skulle sannolikt ha lättare att komma överens än tre.
Anledningen till Erikssons självsäkerhet är förstås de höga opinionssiffrorna. Tillsammans skulle faktiskt miljöpartiet och socialdemokraterna få egen majoritet i riksdagen om det vore val i dag.
Problemet är att det inte är val i dag. Och ett sådant valutslag kommer inte vara vid handen 2010. Dagens siffror är en illusion. Om tre år kommer mycket ha hänt och det vore en fullkomlig sensation om opinionen skulle vara konstant fram till dess. Men Eriksson tar glatt dagens situation till intäkt för att avvisa vänsterpartiet för att de "känns" gammalmodiga. Han behöver inte ens ta sig tiden att förvissa sig om att känslan är riktig.
Lars Ohlys kommentar till det kommande rödgröna samarbetet är heller inte av det mer offensiva slaget: "Jag tycker inte att det finns något självändamål att gå fram var för sig om vi är överens".
Och Mona Sahlin? Hon vill över huvud taget inte ge några kommentarer. Hon vägrar uttala sig om detta fundamentala villkor för de egna utsikterna att bilda regering.
Sådant är alltså tillståndet bland de partier som förväntas utmana den borgerliga alliansen. Alla - till och med de själva - vet att den tid är över då man kunde begära "öppet mandat" för att bilda regering hit eller dit eller försöka styra i minoritetsställning. Nu presenterar man antingen en stabil majoritetslösning eller också är man i ett förödande underläge under valrörelsen.
Men de rödgröna har hittills inte lyckats demonstrera mer än att de har det rörigt.