Rörligheten skall sättas främst
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Möjligheterna att gå vidare längs samma framgångsrika väg är stora, dels så klart om samma principer skulle tillåtas gälla i övriga världen, dels om EU-länderna tog de egna friheterna på större allvar. För att hålla diskussionen till det senare: En bättre fungerande inre tjänstemarknad i EU skulle kunna öka välståndet västentligt och skapa många nya välbehövliga arbetstillfällen. Det är sådana visioner och beräkningar som ligger bakom det så kallade tjänstedirektivet. Trots detta handlar mycket i debatten om ökad rörlighet över gränserna i EU nu om att resa hinder istället för att se möjligheterna.
Minns hur det lät inför EU:s utvidgning. Några sociala turister ville vi inte ha hit, lät en allvarlig Göran Persson meddela och plötsligt började till och med det Europavänliga folkpartiet att tala om övergångsregler. Den polske rörmokaren var ett hjärnspöke i den franska folkomröstningen om EU:s konstitution, för att nämna ett annat trist exempel.
Den senaste tiden har flera händelser på nytt aktualiserat fackförbundet Byggnads blockad av det lettiska byggföretaget Laval tidigare i år; Laval var företaget som vann upphandlingen om att renovera en skola i Vaxholm. Striden handlar om huruvida utländska företag som utför arbete i Sverige måste betala snittlön enligt svenskt kollektivavtal och om vilka konfliktåtgärder som facket får vidta för att bli av med utländsk konkurrens. Ärendet har via Arbetsdomstolen hamnat i EG-domstolen för ett utlåtande.
I grunden positivt
Ända sedan dess har det mullrat av missnöje inom fackföreningsrörelsen. När EU-kommissionären för den inre marknaden, Charlie McCreevy, tog till orda i frågan häromveckan på ett sätt som av både fack och regering tolkades som ett ifrågasättande av kollektivavtalsmodellen gick de tillsammans i taket. Den vanligtvis så sansade näringsministern Thomas Östros hotade med att sätta käppar i hjulet för tjänstedirektivet. Frågan har nu fått en mer diplomatisk inramning i och med kommissionsordförande José Manuel Barrosos besök i Rosenbad i veckan, men konflikten ligger där under ytan. Skulle EG-domstolen gå emot Byggnads lär det bli liv i luckan.
I den här situationen finns det anledning att påminna om att friare rörlighet i grunden är någonting positivt, inte bara för varor utan även för tjänster. Kollektivavtal är också i grunden någonting positivt. De innebär ju att arbetsmarknadens parter kommer överens om löner istället för att staten beslutar om minimilöner. Men kollektivavtalen bör inte få användas som hinder för utländsk konkurrens. Vad är meningen med att ha miniminivåer i avtalen om det är snittnivåerna som ska gälla för företag från andra länder som skulle kunna göra ett bra jobb till lägre kostnad?
Den konkurrens och det förändringstryck som följer av fri rörlighet är det som skapar välstånd på lång sikt. Att kämpa emot med näbbar och klor kan ge kortsiktiga poäng, men i förlängningen gör det alla till förlorare.