Röster för högstbjudande

Politik2010-11-24 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna var de stora vinnarna i höstens val. Första pris, fortsatt regeringsmakt, har gått till Moderaterna och statsminister Fredrik Reinfeldt.
Inför öppen ridå eroderade sedan hela vänstersamarbetet sönder på riksplanet, jumboplatsen i dagspolitiken har därför utan omsvep intagits av före detta oppositionsledaren Mona Sahlin som snart lämnar scenen helt efter ett kvarts sekel kring den politiska makten.

Andra plats bland politikens vinnare har Miljöpartiet utan omsvep knipit. På riksplanet har språkrören spelat bort möjligheten till ett tätt och omfattande samarbete med regeringen.
Men deras försigkomna kollegor på lokalplanen har varit desto framgångsrikare på att knipa en del av maktens kaka. I knappt var tredje, 91 av 290, kommuner styr man tillsammans med partier till höger eller vänster. En ökning två tredjedelar från 2006.

Miljöpartiets nya styrkeposition är starkt förknippat med valets tredje vinnare, Sverigedemokraterna. Deras paria-status och försöken att till varje pris hålla dem borta har tvingat fram nya samarbetsmönster mellan övriga partier.
Miljöpartiet har tidigare, innan vänstervridningen under Peter Eriksson och Maria Wetterstrand främst sett sig som vågmästare mellan blocken. De lokalavdelningar som åter resonerat i de banorna har kunnat skörda makt och inflytande.

För Miljöpartiets framtid kommer Socialdemokraternas vägval vid ordförandebytet bli avgörande. Väljs en vänsterkandidat, som till exempel Veronica Palm, har Miljöpartiet goda chanser att fylla den vänster-mitten nisch som kommer lämnas tom.
En utveckling likt den man nu kan se i Tyskland, där det tyska Miljöpartiet håller på att segla upp som huvudmotståndare till Kristdemokraterna om regeringsmakten, är då inte omöjlig. Det skulle rita om den svenska politiska kartan för mycket lång tid framåt.

Väljer Socialdemokraterna en mer mitten- eller högerinriktad väg, med till exempel gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg eller Mikael Damberg som frontperson så är Miljöpartiet ändå en centralaktör.
Man kommer ha politiskt utrymme nog att finnas mitt emellan blocken. Genom att inte låsa sig för samarbeten före valen utan istället samarbeta med den som bjuder bäst politik kommer man bli en viktig aktör. Allt så länge Sverigedemokraterna försvårar regeringsbildningen.

Framgångarna kommer dock inte vara utan pris för övriga partier. Just nu har Miljöpartiet kunnat spela ut övriga mot varandra. Det kommer inte vara för evigt, övriga partier kommer knappast finna sig i att blir köpslagna med hur länge som helst.
Är man för opålitliga som samarbetspartner kommer man nog också ha svårt att vinna väljarnas gunst i det mycket långa perspektivet.
Men tills Sverige är där kan Miljöpartiet räkna med att rida på inflytandets våg och vara en ständig del av makten. Bara för att man just nu är de enda som säljer sina röster till högstbjudande till höger eller vänster.
En cykelbana för en kommunalrådspost, någon?