”Det var inget vinnargäng som träffades på Harpsund i går kväll”. Så inledde Karin Pettersson sin signerade ledare den 10 juni i Aftonbladet, syftandes på Reinfeldts möte med Angela Merkel, Mark Rutte och David Cameron ute på Harpsund dagen innan.
Efter den raljerande inledningen övergick Pettersson till vad som inte kan beskrivas som någonting annat än ett smutsigt, osakligt försök till att misskreditera Moderaterna i allmänhet och Reinfeldt i synnerhet.
Att Pettersson, som skriver för en uttalat socialdemokratisk tidning, är kritisk till regeringen och Reinfeldt är en sak. Det ligger i linje med Aftonbladets politiska tillhörighet. Att temperaturen i den politiska debatten skruvas upp ett valår är också såväl förståeligt som acceptabelt. Men det Pettersson ägnar sitt radutrymme åt är ingenting annat är smutskastning och insinuation. Det är inte värdigt någon ledarskribent.
Petterssons raljerande inledning följs upp av ett försök att kleta på David Cameron högerextremism och anklagelser mot Reinfeldt för att driva valkampanjer baserade på skrämsel och propaganda och ”karaktärsmord”, det vill säga misskreditering av motståndarna. Riktigt, riktigt illa blir det dock när hon skriver att ”Eftersom Miljöpartiet i dag parkerat sig till vänster om mitten, är ett organiserat samarbete med Sverigedemokraterna Reinfeldts enda chans att regera vidare om Alliansen blir mindre än de rödgröna partierna”. Här går hon över alla gränser.
Reinfeldt är den partiledare som tillsammans med möjligen Gustav Fridolin har markerat hårdast mot Sverigedemokraterna. Att Moderaterna skulle göra upp med Sverigedemokraterna är fullständigt uteslutet. Reinfeldt har under våren vid flera tillfällen gett såväl Björn Söder som Jimmie Åkesson rungande svar på tal i olika debatter. Var Fredrik Reinfeldt och Moderaterna står när det kommer till Sverigedemokraterna kan inte ha undgått någon.
Att då mot den bakgrunden försöka misskreditera såväl Moderaterna som Reinfeldt genom att mellan raderna lyfta upp ett samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna som möjligt är fult och dessutom att lura läsarna då något sådant samarbete inte är aktuellt. Har Pettersson missat Reinfeldts inställning i den frågan bör hon nog ägna mindre tid åt att kommentera och mer tid åt att lyssna hädanefter.
Petterssons ledare är raljant, ojuste och ett rött lågvattenmärke i den politiska debatten. Mitt i alla insinuationer väcks dock frågan varför hon ägnar all sin plats åt att misskreditera Reinfeldt och Moderaterna istället för att lyfta fram det positiva med Socialdemokraterna och Löfven? I ljuset av att Pettersson anklagar Reinfeldt för att vinna val på ”karaktärsmord” av motståndarna blir den iakttagelsen synnerligen intressant… för vem är det som ägnar sig åt karaktärsmord här egentligen? Eller tycker Pettersson att det är helt OK att kasta sten i glashus? Förutom en raljant och insinuerande ton andas Petterssons ledare desperation. Och det är inte klädsamt för varken person eller politik.