Gotland är den plats jag bott på allra längst i mitt liv så självklart bär jag Gotland i mitt hjärta. Det innebär dock att jag också bär med mig en mängd minnen, intryck och åsikter från tiden dessförinnan. Ibland kan det innebära vissa konflikter eller dilemman. Våndan när mitt blåvita lag från Göteborg mötte VF Gute i Svenska cupen var nog tydlig men ränderna går aldrig ur...
Det där med rötterna blir alltmer aktuellt i takt med stigande ålder. Aldrig har rötterna varit nånting för mig att utforska eller undra över men ju äldre jag blir desto fler frågor och funderingar blir det över mitt ursprung.
Men i den mest aktuella och viktiga frågan för Gotland - nytt färjeavtal - är det svårt att se att rötterna eller vårt ursprung har någon betydelse.
Vad jag strävat mot och som jag i stort sett också har uppnått är total enighet kring de gotländska ståndpunkterna. Visst går det att betona det ena eller andra, antingen det handlar om hastighet eller biljettpris, men sammantaget känns vi som ett i denna fråga. Detta är också fallet i de politiska ställningstagandena när vi möts och resonerar vidare om nästa insats och vägval. Svårt att se någon skillnad i ställningstagandet utifrån politisk ideologi utan vi är fokuserade på det som är viktigast och bäst för Gotland.
Detta för med sig att vår lojalitet i denna viktiga fråga handlar om Gotland och inte om partitillhörighet. För mig och mina partivänner på Gotland syntes detta tydligt när vi 2005-06 jobbade intensivt för att gotlandstrafiken skulle kompenseras för de dramatiskt höjda bränslepriserna.
Där fanns inget som höll oss tillbaka och vi kunde nog då upplevas som riktigt jobbiga internt antingen det var i riksdagsgruppen eller partistyrelsen. Alternativet fanns helt enkelt inte för vi var fullständigt lojala med vår tillhörighet till Gotland. Ulrica Messing som ansvarig infrastrukturminister och Göran Persson och Per Nuder, stats- respektive finansminister, kunde inte annat än efter gotländsk mangling inse allvaret för Gotland och skjuta till de 100 miljoner som då saknades.
Aldrig att vi som gotländska företrädare stod tillbaka för att inte vara obekväma för vårt parti!
Nu är vi inne i ett skede där politiken har de allra största möjligheterna och främsta makten att lösa frågan kring nytt färjeavtal. Därför har det varit självklart för de gotländska politikerna att gå direkt på sina partivänner på alla nivåer och i synnerhet på nationell nivå.
Men det finns en gnagande oro att de gotländska borgerliga företrädarna inte når ända fram och lyckas sätta det tryck i frågan som ger möjlighet till ett för hela Gotland bra avtal.
Efter att ha lyssnat på interpellationsdebatten kring den gotländska portalfrågan finns också oron att lojaliteten mer ligger på partinivå än i linje med de gotländska ståndpunkterna. Inte kan väl en tänkt partikarriär gå före Gotland?!
I det här fallet hoppas jag att (parti)ränderna går ur!