Centern har gått ut och försvarat rut som en reform som gett många nya företag. De hävdar även att det är många låginkomsttagare som använder reformen. Detta motsägs av det faktum att det är i höglönekommuner som både rut och rot nyttjas mest.
Visst finns det exempelvis pensionärer som använder rut. Med avdrag är det ett alternativ till den hemtjänst som finns idag. Problemet är att rut och rot finansieras med skatteavdrag, skattepengar som kunde användas till en bättre kommunal hemtjänst.
Utnyttjandegraden av rut är ändå låg. År 2012 använde endast 6,3 procent av hela befolkningen över 20 år rut. I gruppen som tjänar över 800 000 (en procent av befolkningen) var det däremot 25,2 procent som använde sig av rut.
Det säger sig självt att lågavlönade inte har råd att utnyttja rut eller rot på samma sätt som den med hög inkomst. Men lågavlönade får betala indirekt genom att skattepengar går till dessa reformer istället för till vård. Högavlönade har råd att betala ändå, de som tjänat mest på reformerna är me-delklassen, som idag kan hålla sig med städhjälp.
Att det är reformer som knappast gynnar låginkomsttagaren måste nog även Alliansen medge. Varför sänkte man inte kraftigt momsen istället, som dessutom varit enklare att genomföra? Mer pengar i plånboken skulle ju ge en massa jobb påstod man.
Sänkt moms hade gett alla som handlar mer pengar över, inte bara dem som hade råd med städhjälp eller renoveringar. Nu nöjde man sig med restaurangmomsen. Den gav inte heller det resultat man hoppats på.
Inte heller sänkt moms ger den fattige så mycket mer i plånboken, men ändå mer än vad rot gör. Den fattige skulle inte ens få ha små förmåner? Det kanske var drivkraften för regeringen?