Ledare Gotlands Folkblad
Förra veckan berättade den amerikanska rymdmyndigheten NASA att man funnit sju jordliknande planeter bara 40 ljusår bort från oss. Sju himlakroppar med rätt storlek, på rätt avstånd till sin närmaste stjärna, med förutsättningar för liv. Mänskligt, eller kanske mer intelligent.
Det finns få saker som är så fantasieggande som att föreställa sig livet i andra solsystem. Där andra förhållanden och lagar råder. Där en helt annan ordning fått växa fram. Men visst är det märkligt att det nästan är enklare att föreställa sig livet på en helt annan planet - än att föreställa sig ett helt annat liv på vår egen.
Med risk för att låta banal: orättvisorna vi bara accepterar för att de är bieffekter av det ekonomiska systemet är alldeles för många. Som skrevs på den här ledarsidan för några veckor sedan; allt för många svenska pensionärer lever under fattigdomsgränsen. Ensamstående föräldrar får knappt de ekonomiska ändarna att mötas.
Otrygga anställningar ökar - framförallt för unga och nyanlända. Miljarder människor på vår enda himlakropp lever i absolut fattigdom. Det är ingen ordning som växt fram organiskt, genom av naturen givna lagar. Det är något vi bestämt oss för - och något vi varje dag bestämt oss för att upprätthålla. Därför skulle vi lika enkelt kunna bestämma oss för att världens tillgångar räcker till oss alla.
Det är lätt att känna att vi lever i en idéfattig tid. De tankeriktningar som är på frammarsch, som nationalismen och högerextremismen i Europa och USA, är destruktiva och dystra. De erbjuder inget annat samhällsbygge. De vill riva ner och smula sönder.
De traditionella politiska ideologierna har förlorat sin förklaringsförmåga i den nya tid vi lever i, säger många. Jag tror inte riktigt att det är så enkelt att de gamla idéerna är gamla och just därför bör kasseras. Men de snabba och stora skiftena som skett i vår ekonomiska bas till följd av digitalisering, effektivisering, och nya försörjningsvägar har skapat helt andra utmaningar som kräver nya analyser. Och med de enorma förändringar som det innebär kan inte politiken ställa sig på sidolinjen.
Vi har allt för många exempel på vad som händer när politiken abdikerar och låter sig reduceras till att bara handla taktiserande. Att våga tänka nya tankar om hur vi kan driva politik och vad den politiken ska utgöras av måste uppmuntras.
I tider som dessa känns politiska visioner om jämlikhet och rättvisa närmast förbjudet radikala. Kanske behöver vi inte en omedelbar och fullständig omdaning av allt vårt samhälle är - men vi behöver i alla fall våga använda all den fantasi vi begåvats med för att kunna börja bygga någonting nytt.
Jag kräver inte att partiledardebatterna i riksdagen ska ta sin utgångspunkt i vilket liv som eventuellt finns i den yttre rymden. Men att injicera lite fantasi, lite idérikedom i den svenska politiska debatten vore allt annat än dåligt.
Kanske kan vi utforska de sju planeterna 40 ljusår bort från oss för att få lite inspiration.