Putin ser ut att fortsätta som Rysslands ledare. Den ryska öppenheten och demokratin är så pass död att några alternativ till Putinlinjen inte kan ställas upp. Utvecklingen i Ryssland har gått i helt fel riktning.
För Rysslands grannar, bland dem Sverige, är utvecklingen mycket oroande. Inte minst eftersom Putin i den senaste kampanjen använt en retorik där inhemskt elände skylls på utlandet. I stället för att närma sig väst bygger Putin murar av misstänksamhet och potentiellt hat. USA och NATO är självklart i skottgluggen. Men även inhemska minoriteter beskylls för att konspirera mot Moder Ryssland.
Utrikespolitiskt har Putin utvecklat en doktrin som går ut på att dominera sina grannländer, och försöka styra deras utveckling. 2007 låg Moskva bakom kravaller i Estland. 2008 angreps Georgien militärt. Diktaturen Vitryssland är en marionett till Putin. I Ukraina har rysk inblandning satt stopp för den demokratiska utvecklingen. Flera grannländer har fått känna på olje- och gasblockader, gärna när det är som kallast och civilbefolkningen tar som mest skada.
Sverige har hittills undkommit hårdare förvecklingar med det nya Ryssland. Men ingenting säger att vi går säkra. De inre problemen och spänningarna i Ryssland kräver hela tiden nya utländska konflikter som avledning.
Militära frågor syns vara Putins stora intresse. Den ryska krigsmakten har under de senaste åren genomgått betydande reformer. Äldre förbandstyper och materiel har fasats ut. Den nya krigsmakten är mindre, men fortfarande relativt sett gigantisk, och tas nu snabbt fram ur den politiska verktygslådan.
Bland Putins vallöften finns en ökning av försvarsanslagen från tre till sex procent av landets samlade tillgångar. Det innebär en upprustning med 5 000 miljarder svenska kronor. Det är som om hela Sveriges produktion under två år enbart skulle framställa krigsmateriel.
Vad ska man kalla en statsform där makthavarna inte kan bytas utan inbördeskrig? Där den politiska makten är sammanvuxen med ett antal stora företag? Där den sociala misären växer, men statens inkomster satsas på militär upprustning? Och där de styrandes misslyckanden skylls på utlänningar och inhemska minoriteter?
Det är knappast en demokrati, eller ens en demokrati i utveckling. På 1900-talet kallades det fascism. Kanske är det dags att vi börjar acceptera tanken på att vara grannar med en fascistisk stormakt. Med Putin eller hans likar vid makten kommer Ryssland inte att bli bättre.