”En distinkt militär smak”, så beskriver en brittisk journalist på plats den ryska hjälpkonvojen till Ukraina. Uttalandet är lite typiskt för hur väst ser på det ryska ensidiga erbjudandet om att sända 270 lastbilar med förnödenheter till det krigsdrabbade östra Ukraina.
Erbjudandet låter också lite för bra för att vara sant, Ryssland vill bara köra in hjälpen säger man. Problemet är just den militära inramningen. Likadana lastbilar kommer i långa kolonner. På närbilder syns att de nyss varit militärgröna och hastigt målats vita. Förarna uppträder disciplinerat och har enhetlig kakiklädsel, kolonnen omringas av fordon från ryska försvarsdepartementet och får stöd från ryska armébaser. Intrycket är militärt om än i civil skrud.
Samtidigt kommer rapporter om att 23 pansarfordon utan nationalitetsbeteckning, åtföljda av tankbilar och förrådslastbilar med rysk militär skyltning smitit över gränsen in i Ukraina på en obevakad övergång. Journalisterna på plats såg kolonnen passera helt öppet.
Sedan nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet har världen fått upp ögonen på ett helt annat sätt än tidigare. Det har sannolikt hindrat rysk intervention och stöd till rebellerna. Regeringssidan har istället under att antal veckor kunnat pressa tillbaka upprorsmakarna och sakta men säkert återfört terräng och städer under centralregeringens kontroll.
Den senaste veckan har flera högt uppsatta rebelledare dragit sig tillbaka. Det hänger sannolikt samman med regeringssidans framgångar. Vilka som blir kommande frontfigurer återstår att se och kan säga mycket om hur grannen Ryssland ser på konflikten. Vill man visa lokala Ukrainska förmågor eller kommer det nya personer över gränsen som ersättning för de ryssar som nu åker hem.
Händelserna vid gränsen tyder inte på minskad rysk inblandning, kanske snarare en frustration över att omvärlden har fått upp ögonen för att den ryska inblandningen. Som när Nato nyss larmade om stora ryska truppsammandragningar vid gränsen.
EU behöver fortsätta stödet till den lagliga Ukrainska regeringen så att den kan återta territorierna som de ryskexporterade rebellerna håller. Ukraina är en demokratisk stat och det är oacceptabelt att grannen Ryssland annekterat Krim och försöker bryta loss andra delar av landet.
Om vi européer accepterar skeendet i Ukraina kommer imperiepolitiken sannolikt att fortsätta. Varför skulle Ryssland inte försöka med något liknande i exempelvis Estland eller Lettland, där stora rysktalande och ointegrerade befolkningsgrupper finns.
Senast Europa såg stora gränsförskjutningar var efter andra världskriget då Ryssland och de ryskkontrollerade delarna av Europa flyttade gränserna västerut och fördrev miljontals människor från sina hem. Den historien får inte upprepas. Att hjälpa Ukrainas regering till seger över rebellerna är därför en viktig fredshandling för hela Europa.