Ryssland - fågel eller fisk?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Avskalad av Sovjetunionens ideologiska överbyggnad, framstår Rysslands egna nationella ambitioner i en tydligare dagar. Ukraina och Vitryssland sitter ännu delvis fast i den ryska björnens ramar.
I Tjetjenien far ryssarna fram som på tsartiden, och Kaukasus betraktas alltjämt som Rysslands bakgård. Konflikterna med Ukraina, Vitryssland och Georgien visar vilket fäste de gamla imperiedrömmarna fortfarande har i Ryssland.
KGB-folket styr nu
När det gäller demokratin och marknadsekonomin, undrar många om Ryssland är fågel eller fisk. Ingendera liknar riktigt vad vi har i väst, och särskilt utvecklingen på demokratiområdet inger oro.
Inte oväntat med tanke på att landet styrs av personer som i det flesta fall tjänat det gamla totalitära systemet.
När Sovjetunionen kollapsade inledde kommunistpartiet en politisk ökenvandring. Men det var fotfolket; män och kvinnor som trodde på kommunismens idéer. Partipåvarna, byråkraterna, de statliga direktörerna och hela säkerhetsapparaten räddade sig över i det nya "demokratiska" Ryssland.
Allra bäst gick det för det välutbildade KGB-folket, som behövdes överallt i det nya Ryssland. Den politiska toppen har de nått via före detta KGB-översten Vladimir Putin, som städslat sina gamla kollegor att styra både staten och de återförstatligade företagen.
Putin, som fördes till makten av den försupne Boris Jeltsin, har visat sig vara en mästare på att organisera en politisk maktbas och kontrollerar idag genom byråkratin ute i landet och "sina" direktörer det dominerande partiet, Förenade Ryssland.
Lever på olja och råvaror
Någon verklig opposition existerar inte. Media har gått samma väg. Det finns knappt några fria medier kvar i Ryssland.
Ekonomiskt har Putin räddats av stigande olje- och råvarupriser. 80 procent av Rysslands export består av råvaror.
Sedan staten återfått kontrollen över råvarutillgångarna, har inkomsterna kunnat slussas in i statskassan där de använts för att betala löner och pensioner. Putin har fått ordning på ekonomin, och mer begär ryssarna inte för dagen.
Särskilt bra mår de inte. Ett tecken på detta är den drastiskt sjunkande folkmängden. Ryska familjer skaffar sällan mer än ett barn, samtidigt som medellivslängden sjunkit.
En femtedel av ryssarna lever under fattigdomsstrecket. Men det finns också en växande medelklass, och en klick stormrika.
En del pengar har gått till modernisering av den ryska krigsmakten. Det och en planerad rysk-tysk gasledning genom Östersjön förbi Gotland håller på att skrämma livet ur svenska militärer.
Visst finns det skäl att hålla ett vakande öga på utvecklingen i Ryssland, inte minst med tanke på hur sårbar den ryska ekonomin ännu är och vad som skulle hända om den kollapsar.
Och visst kan man fråga sig om en gasledning i den miljökänsliga Östersjön är en bra idé. Sverige kan gott vara aktivare i den frågan.
Väck inte rysskräcken
Men det finns ingen anledning att väcka liv i den gamla svenska rysskräcken. Sverige bör arbeta för att inlemma Ryssland i det Europa där landet i huvudsak hör hemma. Vi bör också utveckla samarbetet i nordområdena, och verka för att Ryssland blir medlem i världshandelsorganisationen WTO.
Ryssland är ett alltför stort land för att kunna isoleras, och det är inte heller rätt metod att få ryssarna att respektera internationella spelregler.