Den 10 januari mottog ryska flottan officiellt den första i en ny serie atomdrivna ubåtar med långdistansraketer. Försvarsminister Sergej Sjojgu var på plats. President Vladimir Putin deltog via videolänk. Och Dmitrij Rogozin, 2008-2011 rysk Natoambassadör och nu minister med ansvar för försvarsindustrin, twittrade:
”Darra, borgare! Nu är det kört!”
Rogozin är känd för sitt rysknationalistiska skämtlynne. Han kan även få dem han hotar att skratta.
Men det var ingen som skrattade när Rysslands överbefälhavare general Nikolaj Makarov i ett tal i Helsingfors i juni 2012 varnade Finland för samarbete med Nato. Det hotar Rysslands säkerhet, sa han. Makarov kritiserade också de nordiska ländernas försvarssamarbete.
Rogozin är en sak. Han satte upp en bild av Stalin på sitt tjänsterum i Bryssel. Det är något helt annat när en person med uppdrag att seriöst företräda Ryssland låter som en uppdaterad version av sovjetiska åsikter från Stalin och framåt.
Igor Kudrik bevakar utvecklingen inom den ryska marinen för den Norge-baserade miljöorganisationen Bellona. Han säger apropå den nya ubåtsklassen Borei att Ryssland är oförmöget att producera någonting pålitligt fungerande, på grund av korruptionen. Kudrik är skeptisk till talet om rysk marin styrkeuppbyggnad i Ishavet.
Vi skulle alltså inte behöva oroa oss särskilt mycket, vare sig för Rogozins skämtsamheter, Makarovs hot, eller en ny ubåt.
Men det är som om Kreml tycker om att skrämmas västerut. Kanske för att man inte rädd för reaktionen därifrån. Kreml klagar över att väst inte tar hänsyn till dess ”intressen”, men vet att väst inte är ett hot.
De verkliga hoten kommer från söder, öster och inifrån.
Ryssland har alls inte gett upp, men känslan finns av att man har historien emot sig och kan tvingas till reträtt, i Östasien i förhållande till Kina, i Centralasien och norra Kaukasus.
Befolkningsutvecklingen och ekonomin är andra hot. Antalet invånare verkar ha slutat sjunka, och ligger nu på 143 miljoner, och den offentliga ekonomin är mycket bättre än i EU-Europa. Men andelen ryssar, nu 80 procent, minskar, utvandringen fortsätter och oviljan att göra något åt den för näringslivets utveckling så förödande korruptionen är påtaglig.
I tusen år har Ryssland haft som nationell idé att skydda sig mot hot utifrån, skriver Sergej Karaganov i tidskriften ”Ryssland i den globala politiken”. Men det finns inte längre något militärt hot.
Ändå kommer Ryssland ”oundvikligen” att satsa på militären. För det behövs, när den globala ordningen stöps om, enligt Karaganov.
Visst, det vore bättre om Ryssland vore starkt ekonomiskt, tekniskt, kulturellt och andligt. Men så är inte fallet: ”Bara reformen av krigsmakten gör framsteg.”
Ryssland ska alltså satsa måste fortsätta på den vägen. Fast, varnar Karaganov, det gäller att inte ruinera sig, så som Sovjet gjorde.