Den 25 november samlas ombuden för socialdemokraternas partidistrikt på Gotland för att mejsla ut vilka politikområden och förslag som inte bara ska lägga grund för framgångar i 2022 års valrörelse utan också bygga ett bättre samhälle. 

Totalt har över 100 politikförslag kommit in från medlemsmöten, föreningar och enskilda. En salig blandning av högt och lågt. Och det mesta är mycket bra. 

Men, trots det mycket digra antal förslag som kommit fram finns det inga förslag kring migration. Och det kan uppfattas som lite underligt mot bakgrund av migrationsfrågans aktualitet i samhällsdebatten. Eller, ja nu finns det faktiskt två förslag. När jag förstod att inga skulle komma in så skickade jag in två i eget namn. Och dem kommer jag plädera för. Och jag är på samma linje som statsminister Stefan Löfven (S). 

Det första handlar om att reformera arbetstillståndssystemet och låta staten återta kontrollen över beviljade arbetstillstånd. Den 15 december 2008 fick Sverige ett system för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES som ofta beskrivs som OECD:s mest avreglerade system. Systemet infördes av Alliansen med stöd av Miljöpartiet.  Och det har aldrig fungerat. Fusk, missbruk och utnyttjande måste få ett slut. Sverige behöver styra arbetskraftsinvandringen till branscher och yrken med arbetskraftsbrist eller rekryteringssvårigheter.

Mitt andra förslag handlar om en ny och tydligare asylpolitik. Vår statsminister Stefan Löfven har flera gånger deklarerat att hans inställning i asylfrågan är att Sverige inte fortsatt kan ta en oproportionerligt stor andel av det internationella ansvaret för flyktingmottagandet. Det är ett fullt rimligt ställningstagande. Inställningen till flyktingfrågan delar vårt samhälle. Och väljaropinionen visar att stora grupper av våra kärnväljare misstror den historiska svenska migrationspolitiken. Stora grupper av befolkningen uppfattar det som att Sverige vill använda det svenska välfärdssystemet för att utjämna orättvisor i världen. Och det tror man inte det svenska välfärdssystemet klarar av. Det innebär bland annat ett växande misstroende mot socialdemokratiska välfärdssatsningar. Men framförallt drivs allt större del av våra kärnväljare mot antidemokratiska extrempartier. En sådan utveckling måste till varje pris förhindras. Därför behöver vi stödja statsministern i hans önskan att etablera en ny långsiktigt hållbar och tydlig linje i asylfrågan. Och det stöd bör han få av socialdemokraterna på Gotland den 25 november.