(S) har skapat en fattigfälla

Funkar inte som skyddsnät.Foto: Scanpix

Funkar inte som skyddsnät.Foto: Scanpix

Foto: BRAD NORTON

Politik2009-11-23 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Dra-undan-mattan-politiken fungerar inte. Det säger Socialdemokraterna i en kommentar till Försäkringskassans rapport som visar att personer med sjuk- och aktivitetsersättning, tidigare förtidspension, har det svårt ekonomiskt. Men vem är det egentligen som har dragit undan mattan under fötterna på människor? Är det regeringen som inom snart sagt varje departement gör vad man kan för att människor inte ska hamna i utanförskap? Eller de föregående socialdemokratiska regeringar som med händerna i fickorna har sett detta öka under mandatperiod efter mandatperiod till en nivå där idag över en halv miljon människor är förtidspensionerade? Och som låtit antalet förtidspensionerade tjugoåringar mer än fördubblas under en femtonårsperiod?

Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender använder ordet fattigdomsfälla. Den som i unga år får så kallad aktivitetsersättning riskerar att med tiden få allt svårare att komma tillbaka till ett arbete. Resultatet blir ett liv med ständigt små marginaler och knaper ekonomi.
Men förtidspensioneringarna är inte bara en ekonomisk fråga. De 25-30-åringar som kan ha gått med aktivitetsersättning i tio år har också förlorat mycket av allt det, utöver lönen, som ett arbete innebär. Arbetskamrater, känslan av att vara behövd, kanske till och med sina framtidsdrömmar. Det tragiska i detta går inte att fånga i ekonomiska termer.

Socialminister Cristina Husmark Pehrsson föreslår en kontrollstation så att den som fyller 30 år inte automatiskt flyttas över från aktivitetsersättning till sjukersättning. "Jag tror inte vi hinner göra det under denna mandatperiod", säger hon. Låt oss hoppas att hon får chansen under nästa.
Enligt Försäkringskassans utredare är förklaringen till de många förtidspensioneringarna högre krav på arbetsmarknaden. Det är nog en bild som många känner igen. Allt fler arbeten kräver både högskoleutbildning och att den anställde vara flexibel, ta egna initiativ, jobba bra i grupp och lite till. Alla människor klarar inte det.

Men det behöver inte vara så att mindre produktiva personer inte får plats på arbetsmarknaden. Höga skatter på arbete, höga de facto minimilöner och en reglerad arbetsmarknad har gjort att det helt enkelt inte är lönsamt att anställa en stor del av befolkningen. Den socialdemokratiska lösningen har istället varit att se till att de försörjs genom till exempel sjukersättning. Den solidariska lönepolitiken och slagord som "alla ska med" har blivit en halv miljon människor med förtidspension istället för arbete. Socialdemokraterna kallar det trygghet. Försäkringskassan kallar det fattigdomsfälla.

Kanske missade Socialdemokraterna att Försäkringskassans studie bara sträcker sig fram till maktskiftet år 2006. "En stor risk för ett liv i relativ fattigdom och en betydligt lägre standard som ålderspensionär" är alltså resultatet av tolv år socialdemokrati. Dra-undan-mattan-politiken fungerar inte.