Länge ansågs de borgerliga partiernas problem vara att Socialdemokraterna ägde problemformuleringsprivilegiet i svensk samhällsdebatt. S definierade problemet, och därefter var det upp till samtliga partier att tävla om bästa lösningen, utifrån Socialdemokraternas definition.
Det säger sig självt att den som äger makten att formulera problemet också har företräde när det kommer till att presentera lösningen. I problemformuleringen smygs lösningen in, och är därmed delvis fastställd på förhand.
Att Socialdemokraterna inte längre äger detta privilegium har varit uppenbart under en längre tid. Inför valet 2010 presenterade de rödgröna ett förslag på ny fastighetsskatt. Trots att det gjordes fullkomligt uppenbart att bara de med de allra dyraste villorna skulle få ökade kostnader avfärdades förslaget.
Den rapportering som följde gav intryck av att de rödgröna snarare ville beskatta sönder modesta radhus i storstädernas förorter, än ge ett mindre påslag för hushåll i mångmiljonkåkar med sjöutsikt.
Fakta i målet sköts åt sidan till förmån för maggropskänslan. Socialdemokraterna hade inte en chans att vinna debatten.
På söndagen gjordes det än mer uppenbart på vilken planhalva den svenska debatten numera utspelar sig. Luciano Astudillo, partistyrelse- och tidigare riksdagsledamot för S, drog upp en skiss för ett kraftigt utbyggt Rot- och Rutavdrag, ett så kallat timavdrag.
Förslaget presenterades på Dagens Nyheters debattsida, med försiktiga formuleringar av typen "ett generellt timavdrag kan för en del socialdemokrater uppfattas som provocerande. Detta är inte min avsikt." Samtidigt slog Astudillo fast att alternativet till dylika avdrag är en stor svart arbetsmarknad, vilket dels innebär uteblivna skatteintäkter, dels att de som utför tjänsterna står utanför trygghetssystemen.
Astudillo skriver om alliansregeringens "ensidiga fokus på inkomstskattesänkningar", men hans recept är inte höjda skatter, utan skattesänkning på andra områden. S måste våga vara trolöst mot de politiska medlen och formulera nya alternativ, argumenterar han. Fler ska kunna dra av för fler sorters tjänster, är slutsatsen. Istället för att avveckla Rut-avdraget vill man utveckla det.
Som Luciano Astudillo själv konstaterar finns väldigt mycket som behöver belysas och utredas innan ett timavdrag kan övervägas på allvar. Men idén är inte ointressant. Billigare tjänster kan göra svarta jobb vita, och skapa en mängd nya arbetstillfällen.
Om Socialdemokraterna vågar vara öppna för nya idéer kan de åter bli relevanta i svensk samhällsdebatt. Men de kommer få spela på alliansens planhalva under lång tid framöver.