Hjälpte Sverige USA att bomba bort Saddam Husseins regim? Ja, enligt dokument som tidningen Expressen fått tag på. Svensk underrättelsetjänst tycks 2003 ha hjälpt amerikanerna att få uppgifter om bunkerkomplex som svenska företag byggt i Irak. Bunkrarna kunde antas användas som ledningsplatser, och syftet med informationsutbytet var rimligtvis att underlätta en bekämpning.
Expressens avslöjande har väckt förväntade reaktioner. Dåvarande statsministern Göran Persson, som 2003 fördömde kriget mot Irak som folkrättsvidrigt, säger sig inte kunna minnas några kontakter med amerikanarna. Dåvarande partiledare för den socialdemokratiska regeringens stödpartier MP och V är bestörta.
"Om Sverige underlättat ett angrepp så är det väldigt anmärkningsvärt" säger till exempel Lars Ohly till Expressen.
Men mer anmärkningsvärt hade det kanske varit om Sverige inte på något sätt skulle ha underlättat angreppet. En snabb amerikansk seger låg både i den svenska statens och i den irakiska civilbefolkningens intresse. Sveriges regering såg visserligen helst att kriget aldrig startade. Men det råder knappast något tvivel om vilken sida man helst såg vinna när det väl var igång.
USA är Sveriges viktigaste utrikespolitiska relation. I realiteten är det amerikansk vapenmakt som har garanterat vårt självbestämmande de senaste sextio åren. Att vara på god fot med USA är ett centralt mål för svensk utrikespolitik. USA:s motståndare var i det andra Gulfkriget var en diktatur som riktat militära attacker både mot grannländer och mot sin egen civilbefolkning. Varför skulle Sverige i valet mellan en god vän och en blodig diktatur hålla strikt neutralitet?
Om uppgifterna om bunkerritningarna stämmer kan det ha räddat irakiska liv. Bunkrarna användes av allt att döma som stabs- och ledningsplatser. Genom att slå ut ledningsstrukturen kunde USA försvåra för den irakiska regimen att kontrollera sina militära resurser. Det var ett betydligt mindre förlustkrävande sätt att kriga än USA:s bekämpning mot värnpliktig trupp under första Gulfkriget.
Om Sverige stödde USA fanns det goda skäl. Vad som gör historien anmärkningsvärd, och där kan man hålla med Lars Ohly och Peter Eriksson, är att den dåvarande Socialdemokratiska regeringen spelade ett sådant dubbelspel. Moderatledaren Gösta Bohman kallade det en gång "inrikespolitisk utrikespolitik" - man säger en sak för att tillfredsställa hemmapubliken, men gör något helt annat ute i världen.
För en utomstående förefaller det som att den socialdemokratiska ledningen varken har litat på sina väljare eller på sina rödgröna stödpartier MP och V, när det kommer till utrikespolitik.