Jag hör till dem som under många år har kört omkring med en Saab och varit mycket nöjd med det. Jag har nu tvingats sälja min Saab och köpt en liten japansk bensinsnål bil enligt konceptet ansvar för miljön.
Saab som svensk bil ryms inte längre på den globala världsmarknaden. Det är litenheten, inte kvalitén, som är det avgörande.
Det har varit alliansregeringens uppfattning och med Maud Olofsson, som närmast förorättad talesman har det klargjorts på ett smärtsamt sätt. GM:s och marknadens regler är ställda över politikens möjligheter att verka i enlighet med medborgarnas önskningar.
Frågan politiserades tidigt
Men i ett inledande skede hade det varit möjligt att verka för en lösning, som jag tror skulle ha gillats av en majoritet av det svenska folket och i varje fall av alla dem som av nostalgiska och erfarenhetsmässiga skäl valt Saab till sin bil.
Frågan politiserades tidigt. Näringsministern såg rött, när Mona Sahlin sa sig vara intresserad av att stödja en lösning, som kortsiktigt kunde uppfattas, som att staten skulle ge sig in och driva företag.
Detta gick stick i stäv med alliansregeringens ambitioner att sälja ut allt vad statlig företagsverksamhet hette, för att stärka den svenska statskassan. Alla statliga och offentliga verksamheter skulle privatiseras och konkurrensutsättas. Vi vet idag vilka följder det fått för kommunikation (SJ), vård, omsorg, skola och alla har också i minnet utförsäljningen av systembolaget och apoteket.
Svensk lösning för Saab?
Frågan som vi måste ställa oss är, om Saab varit levande som bilproducent om Sahlin fått som hon velat och om hon och Olofsson kunna räcka varandra handen och söka en svensk lösning för Saab?
Kanske hade GM då varit trygga med att släppa greppet om Saab? I förlängningen kunde sedan den svenska staten ha sökt samarbetspartners som förmodligen skulle ha varit ungefär samma kinesiska företag. Egentligen borde en entreprenör som Viktor Muller ha fallit i alliansregeringens smak, som en som drivs av en till synes outtröttlig ambition att driva företag. Men han har kommit att betraktas som en "galning" som försöker rädda en bil som han gillar och jobb åt folk på verkstadsgolvet, som tror på sin produkt.
Storfinansens diktatur
Denna obändiga vilja har ju tidigare varit en egenskap högt skattad i kapitalismens och marknadens värld, ansetts vara det som drivit utvecklingen framåt.
Men den tiden är förbi. Idag gäller en ny tågordning, den globala storfinansens diktatoriska ordning, den som kan fälla inte bara företag utan också små länder och på sikt driva fram den enda lösning som tycks finnas för Europas del, en federation.
Det lilla Saab:s öde är värt att begrunda.