LO, TCO och Saco krävde gemensamt en kraftig höjning av inkomsttaket i a-kassan under Moderaternas dag i Almedalsveckan. Istället för dagens nivå på 18 700 kronor vill de tre organisationerna se ett tak omkring 34 000 kronor, nära nog en fördubbling.
Det är givetvis ingenting fel i att vilja höja inkomsttaket i a-kassan. Det är fullständigt acceptabel åsikt. Men den som framför ett förslag bör också acceptera de konsekvenser som följer av det. När det gäller höjt tak i a-kassan är det arbetslösheten som befinner sig i farozonen.
Stefan Fölster, Svenskt näringslivs chefsekonom, var snabbt ute och påpekade detta i P1 Morgon dagen efter utspelet. Hans uttalande har sedan granskats i Svenska Dagbladets Faktakollen (9/7) och fått rätt. Och det på goda grunder.
Forskningen kring a-kassenivåer och arbetslöshet visar att arbetslösheten stiger i takt med att ersättningen ökar. Ingen studie som har gjorts motsäger detta samband. När SvD frågar LO:s och Sacos talespersoner känner inte heller de till någon studie som motbevisar förhållandet.
A-kassans utformning är givetvis inte det enda som påverkar arbetslösheten, men det kan inte råda någon tvekan om att eller hur den påverkar den. Det medför inte att man inte kan tycka att inkomsttaket bör höjas, men att inte låtsas om vilka effekter det får är att hyckla.
Än värre blir det när det facket samtidigt attackerar regeringen för att inte ta arbetslösheten på tillräckligt stort allvar. Arbetslösheten är vår just nu enskilt viktigaste fråga, men hur ska man kunna tro på en organisation som samtidigt föreslår åtgärder som slår mot just arbetslösheten? Det är en ekvation som inte går ihop.
Även Centerpartiet och Folkpartiet har föreslagit höjt inkomsttak under den gångna veckan. I deras fall motiverade man det med behovet av ökad trygghet i arbetslöshetens första skede. Men man var också tydlig med att det måste åtföljas av en kraftigare nedtrappning än idag. Det skulle kunna vara en åtgärd som åtminstone dämpar höjningens effekter på arbetslösheten. Det behöver dock utredas mer ingående.
Världsekonomin fortsätter att gunga, Spanien ska få nödlån, USA:s återhämtning går fortsatt långsamt och om Barack Obama får fortsatt förtroende i höst lär vi inte se någon förändring där på ett bra tag. Även Kinas ekonomiska framfart håller på att avta. För ett exportberoende land som Sverige, som redan har en högre arbetslöshet än vi är bekväma med, sänder allt detta ett tydligt budskap: Gör ingenting som förvärrar arbetslösheten.
Så sluta låtsas som ingenting. Anser man att vi har råd med en högre arbetslöshet kan man åtminstone stå för det.