Sahlin i fel division efter kvotering
Inkvoterad partiledare. Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Denna grupp anser att solidaritet, fördelningspolitik, rättviseideal, jämställdhet och välfärdspolitik är Socialdemokraternas starkaste sidor. Dessa väljare efterfrågar samtidigt en politik för slopade bidrag, sänkta skatter och mer fokus på pensionärerna.
Som om det inte vore illa nog önskar många av dem att Mona Sahlin ska bytas ut. Att Sahlin är vingklippt och hårt ifrågasatt, såväl internt som externt, råder det inget tvivel om. Att potentiella väljare kan skrämmas bort från partiet på grund av henne är en signal som partiet borde ta på största allvar.
Under Almedalsveckan har De rödgröna gjort flera försök att synas. Med bara några ynka dagar kvar kan man konstatera att dessa försök varit tämligen misslyckade. Alliansen sätter agendan och oppositionen svarar, lägger till och drar ifrån. Men var finns de egna förslagen?
Var finns den förnyelse som Sahlin skulle inleda, utveckla och sjösätta? Gårdagens nyhet från Socialdemokraternas håll var att de ville ändra lagen så att alla barn, också barn till föräldralediga och arbetslösa, ska få rätt till 30 timmars förskola per vecka.
Där utöver ville Sahlin att förskolornas öppettider ska anpassas mer efter arbetslivet. Förskoleförändringen presenterades som avgörande för en fungerande arbetslinje.
Kanske spelar förskolan en inte obetydlig roll men är det det bästa Socialdemokratin i rykande valrörelse kan leverera som svar på Alliansens genomförda som planerade åtgärder?
Var fanns förslagen kring skatter, företagens villkor och därmed möjlighet att anställa och sysselsätta fler på tal om arbetslinjen?
Mot denna bakgrund framstår Synovates mätning som god indikator på Socialdemokraternas problem. Sahlin är en belastning som kan skrämma iväg potentiella väljare.
Socialdemokraterna ville till vilket pris som helst ha en kvinnlig partiledare som skulle bli att bli landets första statsminister. Socialdemokraterna borde ha valt en partiledare som hade kompetensen och förmågan att skapa en framåtblickande politik, som kunde kommunicera denna politik och skapa förtroende hos väljarna.
Mona Sahlin är det främsta och mest avskräckande exemplet på varför kvotering på grund av kön är fel. För henne återstår det nu att vinna eller försvinna.