Det sägs att det gör ont när knoppar brister. Och brustit verkar det ha gjort rejält med tanke på alla klagomål så fort nya tjänster som vänder upp och ned på marknaden dyker upp. Samåkningstjänsten Uber är en sådan som skapat många olika reaktioner. Billigare resor för kunden och färre kunder för traditionella taxibolag. Är denna utveckling något som tillför något eller bör vi bekämpa och stoppa den?
I vår digitala värld blir allting mer och mer transparent. Vi vet oftast vad allting kostar, i detalj dessutom. Allt som brukar krävas är en smartphone och en app och sedan är vi helt globala. Vi kan boka boende hos privatpersoner på de mest avlägsna platser och även resan dit genom samåkning om vi så vill. Självklart är inte alla glada åt denna utveckling. Det är förståeligt när en bransch blir konkurrensutsatt att det talas om kris och företagens undergång. Men med tanke på hur enkelt det är med exempelvis samåkningstjänsten Uber, så är det helt förståeligt att kunder väljer att använda dessa tjänster.
Ange destinationen och en beräkning startar som visar uppskattat pris och hur tillgången ser ut på anslutna bilar. Så enkelt kan det vara. Dessutom slipper både förare och kund all hantering av kontanter och kort. Och här befinner sig också en stor del av taxibolagens kanske största frustration. Vem ser till så att det också betalas skatt? En kontroll utförd av Sveriges radio i juli visade att så många som tre av tio förare som är anslutna till en av Ubers tjänster för privatpersoner inte betalar någon skatt. Konkurrens är en sak, svarttaxi, en helt annan.
Företagets syn är att de endast förmedlar kontakten, och därför inte lämnar några inkomstuppgifter för anslutna användare till Skatteverket. Det här förfarandet gillas däremot inte av Transportstyrelsen som är oerhört tydliga om benämningen – taxitjänst. Något som kräver ett tillstånd från myndigheten. Även Ekobrottsmyndigheten har med rätta fått upp intresset och undersöker om det handlar om skattesmitning.
Att dela varor och tjänster med varandra är positivt. För att ha tillgång till en bil behöver vi inte äga en bil, precis på samma sätt att vi inte behöver äga vårt boende. Det brukar kallas för shared economy, det vill säga social eller kollaborativ ekonomi, och är något som hela tiden utvecklas. Detta är i grunden något ytterst positivt, problematiskt blir det i regel först när det blir till verksamhet som inte betalar någon skatt.
Skattebasen kommer som ett resultat av allt fler konkurrerande tjänster, att minska i allt snabbare takt. Samhället behöver därför anpassas så att vi inte behöver hindra utvecklingen av nya tjänster, utan istället se över skattesystemet, något som också framfördes 3/7 på Sveriges radio av Christer Hallerby, omvärldsanalytiker vid Nowa.
Det är utomordentligt med konkurrens mot etablerade branscher, även nödvändigt. Men bara om vi håller oss borta från skattesmitandet. Det borde inte hindra utvecklingen av nya tjänster.