Nynazister, antisemiter och homofober är på väg in i EU-parlamentet. Det går kalla kårar utefter ryggraden när vi ser ut över Europa efter söndagens val. I Danmark blev högerpopulistiska Dansk Folkeparti det största partiet och i Frankrike det rasistiska Nationella fronten. Nyanserna är olika i den typen av partier från olika EU-länder men den genomgående färgen brun-svart.
Det är den ena bilden. Den andra visar ett Europa där de grupplösa av diverse sorter är 41 av 751 ledamöter. Inte ens tillsammans med högerpopulister och nationalister i ett par existerande grupper samlar de mer än 125, mycket olika, individer. De tyska nynazisterna NPD kom med i parlamentet när den tyska småpartispärren nu tagits bort men de får bara ett av 96 tyska mandat.
Valdeltagandet ligger på runt 43 procent, något under samma nivå som förra valet. Det betyder att åtminstone hälften av EU:s invånare går att värva för demokratiska partier till nästa val.
Europas ödesfråga idag är hur demokratiska, icke-rasistiska partier hanterar den här situationen. I ett EU som av många uppfattats som en smet av otydlig politisk färg hoprörd av Brysselbyråkrater behöver inte en tydligare polarisering vara enbart av ondo. Tydligare politiska linjer, som det så småningom blev i den svenska valrörelsen, kan öka engagemang, kunskap och valdeltagande.
Den växande främlingsfientligheten har redan skapat motkrafter. Men de krafterna måste användas smartare. Att ge en offerroll till Sverigedemokraterna och deras likar är att lägga grund för samhörighet med de som själva känner sig som offer.
Många av de som röstat för partier som skiljer på och värderar medmänniskor efter bakgrund, hudfärg, kön, religion eller läggning har egentligen röstat mot något annat. Mot otrygghet, arbetslöshet, utnyttjande och växande orättvisor. Det finns det mycket att göra åt. Anpassning till främlingsfientliga krafter ger dem bara mer inflytande, det visar inte minst det danska exemplet.
SD kommer till EU-parlamentet men de är inte Sverige i EU. De blir en liten del i en splittrad grupp av nationalister som ska försöka komma överens med främlingar de inget vill ha att göra med om ett samarbete de är emot.
I övrigt blåser vänstervindar. Feministiskt initiativ och Miljöpartiet är också vinnare.
Centern och Kristdemokraterna kan dra varsin lättnadens suck tills vidare och tuffa till sig mot en rejält tilltufsad moderat regeringschef. Mer välförtjänt för C än för KD, som satsade allt på en, visade det sig, rätt medioker kändispolitiker.
Socialdemokraterna ligger och stampar på samma resultat som senast och behöver rycka upp sig rejält på både feminist- och miljöfronten.
Sammantaget har Sverige blivit lite mer spännande.