Socialdemokraternas partikongress i Göteborg blev precis som jag förväntat mig. En samling kring den framtida politiken och kring vår partiledare Stefan Löfven. Alla dagar med partistyrelsens ställningstaganden i olika frågor visade sig vara precis så representativt för hela Sverige som jag förutsett. Självklart med några svårare frågor som vinstdelning, VU-val och föräldraförsäkring men där viljan till en gemensam lösning/kompromiss blev avgörande.
I frustration över uteblivna konflikter och bristande beslut beskrivs kongressen av en del motståndare som tråkig eller just förutsägbar medan jag ser det som den realpolitik som socialdemokratin står för.
Engagemang och känslor
Stefan Löfvens linjetal var starkt med fokus på de allra viktigaste frågorna, jobb och utbildning, men det allra mest laddade och tystaste ögonblicket var när Jens Stoltenberg talade om hur vi delat vanmakt och smärta efter morden på Olof Palme, Anna Lindh och Utöya.
I den fullsatta kongresshallen gick det att ta på den djupa sorgen men samtidigt viljan att aldrig ge upp för destruktiva krafter och personer. På något sätt också ett tecken när tårar och närheten till sina känslor visas av grannfolkens socialdemokratiska partiledare. Politik är inte enbart fyrkantiga beslut utan handlar också om engagemang och känslor.
Att fokus nu ligger på jobb och utbildning är för mig självklart och bekräftas av dagens siffror kring att ännu fler är långtidsarbetslösa.
När jag tillsammans med gotländska företagare i veckan träffade våra grannar och kollegor i Oskarshamn kunde Scanias representant tydligt visa på hur en god arbetsmarknadspolitik kan se ut. Scania har 2 000 anställda i Oskarshamn. Det innebär mycket för kommunen men ger samtidigt en sårbarhet vid lågkonjunkturer.
Utbildning mötte konjunkturen
På min fråga hur de kom igenom lågkonjunkturen 2008-09 som slog hårt inte minst mot fordonsindustrin, blev det ett svar som ligger i linje med klassisk socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. De tog tillfället att tillsammans med kommunen ordna 600 utbildningsplatser. Kommunen anpassade sina verksamheter, till exempel förskolan, för att göra detta möjligt. När konjunkturen vände hade de ett mycket bra utgångsläge. Arbete och utbildning!
Sedan har jag noterat att Gustaf Hoffstedt (M) till partiårsmötet på Gotland motionerat om anslutning till Stockholms landsting beträffande sjukvård och kollektivtrafik. Det kan aldrig vara fel att förutsättningslöst diskutera både olika modeller som avtal med andra sjukhus och vårdgivare och det sker redan idag.
Ett handdtag till Filippa?
Men kanske att Gustaf Hoffstedt tänker ett steg till och vill hjälpa Filippa Reinfeldt (M) med hennes svårigheter med köer och protester inom en kaotisk sjukvård i Stockholm? Jag tycker dock att det blir olyckligt om vi återigen skulle bygga köer när vi nu ligger i framkant i Sverige.
Sedan kan jag förstå att det är mer naturligt för Moderaterna att komplettera passiviteten i färjefrågan med att koppla ihop vår kollektivtrafik med Stockholm. Då kan Vaxholmsbolaget ta över färjetrafiken och Gotland bli en naturlig del av Stockholms yttre skärgård men varför inte tunnelbana hela vägen?