Samma grund - olika politik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tidningen Dagen hade sina seminarier på Frälsningsarmén. Där hörde jag två kristna statsvetare diskutera. Ulf Bjereld är broderskapare och alltså kristen vänster och Douglas Brommesson "mer i mitten", tidigare kristdemokrat. Först tycks det handla om var man lägger tyngdpunkten. Bjereld talar gärna om jämlikhet, om alla människors lika värde. Han utgår från arbetarklassens kamp för människovärde. Ser man ut över världen är det lätt att se allt förtryck och alla orättvisor.
Frihet att utforma sitt liv
Brommesson vill hellre tala om frihet, individens rätt att fritt utforma sitt liv. Han pekar på det katastrofala förtryck som blivit följden i länder där socialistiska partier tagit makten. Visst är det underligt att ingenstans har socialismen lyckats upprätta ett människovärdigt samhälle för alla.
Det är lätt att gissa vem som sa sådana här saker:
- Det är viktigt att människor får ta eget ansvar. Därför tror jag på ägandet. Den som äger sin egen bostad tar bättre hand om den än den som bara hyr hos någon annan. Det är inte bra för människor att alltid vänta att någon annan skall lösa alla problem.
- Jag är starkt emot friskolor. (Jag vet att jag inte har mitt parti med där). Jag menar att friskolor leder till uppdelning mellan dem som har råd med bättre skola till sina barn och dem som får nöja sig med det som "blir över". Friskolor drar resurser från de kommunala skolorna. Jag vill sätta mest resurser på dem som har sämst utgångsläge.
Vilken miljöpolitik?
Tvekampen i hotellets Vinterträdgård på kvällarna drog fullt hus. Jag hörde centerpartisten Sven Bergström och miljöpartisten Karin Svensson Smith debattera "Vilken miljöpolitik skall vi ha?" De konstaterar att båda börjat sin karriär i Miljöförbundet och alltså tänker rätt lika i dessa frågor. Men nu hör Bergström till den regerande alliansen och Svensson Smith är i opposition.
Hittills har miljöpartiet varit "regeringsunderlag", men har inte suttit i regeringen. Svensson Smith behöver inte ta ansvar för att den svenska bilparken under socialdemokratisk regering blivit allt tyngre och mer bensinslukande, som Bergström mycket riktigt påpekar. Likaså är det lätt för honom att, som centerpartister alltid gör, gömma sig bakom dem som bor i glesbygd och är beroende av bilen. Det går inte att höja bensinpriserna, vi måste hitta andra vägar.
Miljöpartiet har under hånfulla tillrop från alla håll kämpat för mer transporter på järnväg. Bergström talar om hur olönsamma dessa järnvägar är. Som jag minns det kom inte heller dessa debattörer in på den gotländska färjetrafiken. Det kunde ha varit intressant, fast ingen av dem kan lova för någon regering.
Klusterbomber
Den debatt som jag fann intressantast hölls i Metodistkyrkan. Den lät kanske svår, skulle vara på engelska - fast det blev svenska. Det var en paneldebatt där självaste försvarsminister Mikael Odenberg ställde upp, tillsammans med folkpartisten Birgitta Ohlsson och Bengt Westerberg, numera för Röda korset. Samt några blekare figurer. Ämnet lydde "Mot förbud för klustervapen". På svenska låter det tvetydigt, men alla var ense om att klusterbomber är förkastliga.
Alla hade på plats sett följderna där man släppt stora mängder klusterbomber. Många av dessa har inte detonerat utan ligger kvar som dödliga hot mot barn och folk som arbetar i jorden.
Ändå viker inte försvarsministern från sin inställning att Sverige måste ha sådana bomber, bara som försvar förståss! De övriga påpekar att klusterbomber har aldrig använts, kan inte användas för försvar. De är typiska terrorvapen.
- Det var när du var vice statsminister som beslutet togs att tillverka klusterbomber, påpekade Odenberg för Westerberg.
- Du behöver väl inte upprepa mina misstag!, replikerade Westerberg blixtsnabbt.