Samma onda andas barn?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är kanske en förklaring till att regeringen Reinfeldt nu förverkligat ett gammalt borgerligt krav om att Forum för levande historia även ska upplysa om kommunismens brott och inte bara om nazismens.
Är det någon skillnad?
Att miljontals människor mördades eller "försvann" i Stalins läger kan ingen vettig människa förneka. Möjligen ännu fler kan ha gått åt när Kina skulle ta "det stora språnget" under Maos ledning.
Räknat i människoliv kan man därför lugnt säga att nazismens och kommunismens konton är lika förfärande.
För dem som skickades att dö i straffläger eller gaskamrar gjorde det dessutom knappast någon skillnad om det var Stalin eller Hitler som låg bakom.
Det som komplicerar är att kommunismen uppvisar två ansikten. I Sydafrika under apartheid och i motståndsrörelserna under kriget förde kommunisterna en självuppoffrande kamp på rätt sida. I det nya, icke-rasistiska Sydafrika ingår de rentav i regeringen.
Ska det studeras historia bör man heller inte glömma alla brott på antikommunismens konto. Enbart i Indonesien 1965 slaktades runt en halv miljon - enligt vissa källor närmare två miljoner - verkliga eller förmenta vänstersympatisörer just i antikommunismens namn.
Mindre ont än Hitler
Självaste Winston Churchill lär förresten ha sagt, då tyskarna anföll Sovjet 1941, att om Hitler angrep helvetet, så låg hans sympatier hos djävulen.
Churchill var varken kommunist eller någon ljusröd "fellow traveller" - medlöpare. Men om det gällde liv eller död ansåg han tydligen ändå att Stalin var ett mindre ont än Hitler.
Det som gjort kommunistisk maktutövning överallt till något helt annat än dess anhängare drömt om är kombinationen av revolutionärt våld och tron på att "objektivt" ha historien på sin sida.
Plus att de enskilda partierna från 1920-talet och framåt överallt lät sig reduceras till osjälvständiga redskap för Moskvas utrikespolitik.
Ur detta kom sen stämplingen av oliktänkande som klassfiender, strafflägren och dogmen att inget som partiet gjorde kunde vara fel.
Det som förenat kommunism och nazism är de totalitära anspråken, våldet och terrorn mot oliktänkande.
Ond från början
Det som skiljer är att kommunister åtminstone ibland - i motståndsrörelser och i fackligt vardagsslit - faktiskt spelat en positiv roll och burits av en vacker dröm.
Nazismen, däremot, kan inte skryta med någotdera. Den är inte ens en dröm som spårat ur, den var ond från början.