Nytt år nya möjligheter, vi är nog många som tänker så när ett gammalt år lämnar för ett nytt. Det är alltid lika spännande, man tror sig veta en del om framtiden, men det enda man egentligen vet är att man kommer att bli överraskad gång på gång av det som händer.
Det är väl också det som är tjusningen kan jag tycka, att inte veta. Därför tänker jag inte heller skriva om vad jag tror kommer att hända 2012, för det är ju ingen idé att gissa.
Det vi ändå vet är att vi se fram emot en intressant utveckling på den inrikespolitiska arenan i Sverige. Eftersom vi har många nya partiledare, så borde det borga för mer spänst i den svenska politiken.
Vi har under en längre tid saknat en fungerande opposition. Detta i kombination med en allians som nu styrt ett tag med ett fast grepp, kan i en förlängning leda till en urholkning av idéer och ytterst demokratin.
Vi är stolta och ska så vara i Sverige, för vår demokrati. Det är något jag fått med mig av mina föräldrar, och i min tur pratar med mina barn om. Det är snart 100 år sedan demokratin utvecklades med allmän rösträtt, och monarkin befriades från sin makt. Men handen på hjärtat, hur utvecklas egentligen demokratin i Sverige?
Under julen har jag läst "Knapptryckarkompaniet, rapport från Sveriges riksdag" av Anne-Marie Pålsson, riksdagsledamot för moderaterna under åren 2002-2010. En intressant och läsvärd bok för alla som är intresserade av politik och demokrati.
Boken beskriver de interna strukturer som finns, och hur makten utövas i praktiken. Här kommer att sammanfattande citat från bokens baksida:
"Sverige har kanske världens starkaste parlament. Alla maktbefogenheter har samlats där. Men riksdagsledamöterna är svaga. Den politiska makten utövas inte i riksdagen utan av partieliterna.
Hur kunde makten glida ur de folkvaldas händer? Hur kunde grundlagens inledande paragrafer, all offentlig makt utgår från folket, och riksdagen är folkets främsta företrädare, så tömmas på innehåll" .
Jag hoppas att nytt blod i politiken leder till en mer dynamisk debatt i Sverige. Det sista året har varit särskilt andefattigt. Jag tror på samtalet, det är där nya frön kan gro och utvecklas. Som ledare kan man välja olika sätt att styra på. Att våga lyssna på riktigt, och att släppa fram kompetenta människor i större utsträckning vitaliserar och ger ett spänstigare innehåll i politiken.
Självklart är det lätt att säga och svårt att göra. För klimatet är tufft, och många vill ha makten, men få får den. Men ytterst bör vi medborgare ändå fundera över hur vi vill att demokratin ska utvecklas i vårt land. Det är en fråga som angår oss alla.
Därför hoppas jag att under 2012 bli överraskad gång på gång, av en spänstig och dynamisk debatt i svensk politik. Det är väl en rimlig förväntning när vi har så många nya fräscha ledare?