KRÖNIKA
Gotlands betyg i företagsrankningen försämras åter igen. De frågor som får sämst resultat i mätningen är kommunala tjänstemäns attityder till företagande, tillämpning av lagar och regler, service till företag och kommunpolitikernas attityder till företagande. Detta trots utbildningsinsatser och annat som gjorts under många år inom kommunen/regionen.
2010 var vi på rätt väg men nu har resultatet sjunkit till bottennivå. Jag tycker detta är både oroande och beklagligt och vi måste ta mätningens signaler på allvar. Därför tog Centerpartiets distriktsstyrelse samma dag rankningen presenterades ett uttalande där vi sa att vi är beredda att samverka inom politiken för att nå samförstånd inom de här frågorna. Samarbete mellan politiken och näringslivet är ett framgångsrecept inom många kommuner. Nu har jag sett att även Åke Svensson är öppen för detta, det är bra.
Men, det räcker inte med prat och samförstånd i policydokument utan det krävs också att alla beslut och handlingar går i rätt riktning. En genuin och verklig vilja krävs från alla om Gotland ska vända trenden i rankningen. Dialog och respektfulla samtal mellan politik och näringsliv om vad som kan förbättras och vad som underlättar för företagsamheten på Gotland. Nuvarande majoritets beslut att ta bort utmaningsrätt och att ta över driften av Pjäsen i egen regi är sådant som INTE ger förtroende hos näringslivet och dess företrädare. De flesta nya jobb skapas inom de privata företagen, därför är dessa frågor så viktiga!
Det är bra att vi nu har en del byggprojekt på gång på Gotland, det behövs! Ifjol byggdes knappt 20 000 bostäder i landet medan behovet är minst det dubbla. Varför bygger vi så lite i Sverige när efterfrågan på bostäder är så stor? Många kommuner har mark som är färdigplanerad för bostäder men har ändå svårt att hitta intressenter. Planeringstiden är ofta alldeles för lång från idé till att spaden sätts i jorden vilket kostar pengar och fördyrar projekten.
Det är just dessa frågor som SKL:s programberedning för ökat bostadsbyggande ska jobba med fram till våren 2014. Jag har förmånen att vara ordförande i den beredningen vilket är mycket intressant. Vi ska politiskt analysera och bedöma vad som kan förbättras för att få fart byggandet. I vårt grannland Finland bygger de dubbelt så mycket per invånare och till en lägre kostnad därför besökte vi Helsingfors för några veckor sedan för att ta reda på hur de gör.
Helt klart finns ingen kvick-fix utan det är många parametrar som måste samspela. De har en tydligare och mer samordnad planering av bostadsbyggande och infrastruktur vilket jag tror är viktigt. Finns bra kommunikationer behöver inte alla bo centralt. I Finland finns en modell för hur ett gemensamt ansvarstagande för utvecklingen mellan stat och kommun kan utformas. Modellen kallas intentionsavtal och innebär en bindande överenskommelse mellan staten och en kommun, eller en grupp kommuner, om hur utvecklingen av planering, bostadsbyggande och investering i infrastruktur ska se ut under de närmaste åren. Ett sådant arbetssätt tror jag vore värt att pröva också här hemma.