Samverkan mot knarket?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vi har tidigare kunnat läsa i GT om att knarkhandeln på Gotland varje månad omsätter dryga en miljon kronor. Att det finns 600-700 narkotikamissbrukare och 10-15 knarklangare på ön. Kan vi sätta fast knarklangarna och stoppa införseln av narkotika till Gotland, så har vi radikalt minskat brottsligheten och lidandet på Gotland. Knarket har både en mänsklig, sociala sida och en ekonomisk sida. Knarket kostar mycket för skattebetalarna, enskilda och försäkringsbolagen.
Det finns alltså många som har intresse att stödja polisen på olika sätt i deras kamp mot knarket. Jag har tidigare skrivit om Hasselas knarkhundar. Jag har sett dem som en outnyttjad resurs, som skulle kunna bidra till att slå ut knarkhandeln på Gotland. Av kriminalinspektör Fredrik Perssons svar idag framgår att polisen på Gotland varken kan eller vill samarbeta om narkotikahundarna. Lagstiftningen stoppar detta, menar Fredrik Persson.
Polisen på Gotland har varit bra på att samarbeta i Gotsam-projekt, som syftar till att snabbt och effektivt hantera kriser, som stora bränder och oljeutsläpp. Och i kampen för ett narkotikafritt Gotland. Men där kanske det behövs en omstart. Om polisen på Gotland tar initiativ till ett samarbete, som det i Uppsala, för att slå ut knarket på ön, så kommer säkert många företag, organisationer, kyrkan och kommunen springande med pengar och annat aktivt stöd. Det finns på Gotland goda resurser, som skulle kunna slå ut knarket och så långt möjligt göra Gotland narkotikafritt.
Jag trodde att ett effektivt och konsekvent nyttjande av narkotikahundar var ett effektiv vapen mot knarket på Gotland. Polisen har egna narkotikahundar. Men de räcker inte till och både polis och hund måste ha ledigt ibland. Om polisen på Gotland, som i Uppsala, drar igång ett samarbetsprojekt, klargör roller och befogenheter mellan de olika aktörerna, så är jag övertygad om, att inte bara Hassela ställer upp med sin hundar. Många andra kan genom olika typer av medverkan bidra till att de 10-15 knarklangarna snabbt åker dit. Och att narkotikatillförseln till Gotland effektivt stoppas.
Är det så illa som Fredrik Persson skriver, att gällande lagstiftning hindrar polisen från att använda knarkhundar vid båtar och flyg? Hindrar lagstiftningen ett effektivt arbete för att göra Gotland narkotikafritt? Då måste lagstiftningen ändras. Eller hur Christer Engelhardt?
Vill polisen och dess ledning på Gotland ta initiativ till en offensiv samverkan för att slå ut narkotikan på Gotland? Kan vi räkna med att polisen vill samarbeta, så att vi maximalt kan utnyttja öns resurser för att få bort narkotikan från Gotland? Eller ska vi ge upp ambitionerna om ett narkotikafritt Gotland?