Idag är det regionledningens tur att uppvakta infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) om villkoren i Gotlandstrafiken.
Denna gång är huvudpunkterna att det brinner i knutarna och att staten nu måste förhandla om gällande avtal, så priserna kan sänkas både för resenärer och frakter redan nästa år, 2013.
Kravet är rätt. Det vore en väldigt svår framtid för öns näringsliv av alla sorter och det sociala livet för alla som bor på ön och deras släkt och vänner på fastlandet, med stigande priser. Besöksnäringen drabbas hårt liksom de delar av näringslivet som inte kan pressa fraktpriserna genom stora upphandlingar.
Frågan är om viljan och medkänslan finns för att rädda Gotland från detta öde, att de kommande fem åren plågas av ständiga prishöjningar på grund av ett stigande oljepris. Eller bryr sig Moderatregeringen om Gotland och vill av statsbudgetens miljarder ta en struntsumma på något hundratal miljoner för att sänka resenärernas och frakternas priser de kommande fem åren. Bryr sig alliansregeringen om Gotland, det är frågan.
De andra krav som Gotlandsdelegationen ställer, handlar om den framtiden trafiken som ska upphandlas under hösten. För att kunna locka andra än Destination Gotland att lägga anbud har uppenbarligen Trafikverket utformat anbudet så vitt och brett att det öppnar för långsammare färjor och andra försämringar.
Om det i slutändan blir nuvarande snabbfärjor med 28 knop eller långsammare på 24 eller 22 knop får vi se. Regionens uppvaktning betonar starkt att långsammare färjor också ger risk för färre turer på för Gotland sämre tider på dygnet.
Det är inte bara lägre priser som är högt på kravlistan, det är också tiden för överfarten och turernas tider på dygnet, då ju färjorna fungerar som flytande lager för öns näringsliv.
Det vore en jättestor framgång om regionledningen får besked från infrastrukturministern att hon har pengar i statsbudgeten, så avtalet kan förhandlas om och det blir sänkta priser för resenärer och frakter redan nästa år. Får vi uppleva en sådan framgång för Gotland?