Bakom borgarnas och arbetsgivarnas krav på lägre löner står en ideologisk tanke om så låga löner som möjligt för arbetare. Vi känner igen kraven. Tidigare har både kvinnor och ungdomar varit utsatta för deras omtanke.
Idag döljer man sin lönesänkarideologi bakom en ”omtanke” för nyanlända. Men om vi ser hur det ser ut i dagens Sverige, så upptäcker vi rätt snart att sänkta löner inte ger fler jobb.
Om vi tar en familj som har råd med en matkasse som kostar 1 000 kronor, så skulle de inte ha något emot att köpa samma kasse för 8 00 kronor.
De flesta skulle byta affär även om affären med den dyra kassen har trevligare utformning, mer personal och mer serviceinriktad personal. Det är så vi fungerar för det mesta.
Affären med det högre priset måste då se över sin verksamhet för att få tillbaka kunderna, vilket oftast betyder färre anställda. Att butiker eller andra arbetsgivare skulle börja anställa fler bara för att det blir billigare är med andra ord inte särskilt troligt, då även en billig nyanställd är dyrare än att inte anställa någon.
Om lägstalönerna sänks kommer vi inte får servicepersonal som tankar våra bilar eller putsar våra rutor på Macken. Vi kommer inte heller få levande skoputsare istället för maskinerna på hotell och konferensanläggningar eller hisspojkar som trycker på knappen till rätt våning i våra hissar.
Vilka jobb är det då som inte utförs idag? Var finns det potential att skapa arbeten? Det finns många arbetsuppgifter som behöver göras i för att utveckla samhället och en uppgradering av de så kallade beredskapsjobben är en utmärkt väg att gå.
Inom vård skola och omsorg finns det stora behov. Vi hör ofta om underbemannade äldreboenden och sjukhus. I skolan får lärare göra saker som annan personal tidigare utfört, dessutom saknas det ofta fler vuxna i skolorna för att ge barnen den trygghet de behöver.
Men dessa offentliga verksamheter är skattefinansierade och vår vilja att betala mer i skatt är begränsad. Så utan en riktigt bra orsak som också framförs, så att vi förstår vikten av skattehöjningen, blir den lösningen inte verklighet.
Så istället för att sänka ingångslönerna borde vi diskutera vilka skatter vi bör höja och hur mycket de skall höjas. För då frigörs de resurser som vi alla ser behovet av.
Och som vi alla kommer att få glädje av i form av bättre utbildade barn, bättre omsorg för våra äldre och bättre vård för våra sjuka.
Dessutom kommer fler i arbete, vilket genererar mer inbetald skatt och så har vi fått igång en positiv spiral som också leder till ett bättre Sverige för oss alla.