Den historiska socialdemokratiska kompromissen med storföretagen gäller inte längre. Den innebar att företagen fick berika sig under förutsättning att tillräcklig vinstandelar avsattes till en ökande välfärd.
Under de senaste 15 åren har vinstbeskattningen av privatföretagen minskat kraftigt över hela världen. Detta enligt en av världens största revisorsfirmor (KPMG) vars årliga rapporter sammanställts av den franske ekonomen Michel Husson.
Seglivad myt
Idag får samhället alltså en allt mindre del av företagsvinsterna. Vilka reformer är då möjliga?
Men lägre vinstskatter påstås skapa jobb och ekonomisk tillväxt. Om det är så borde förstås de länder som mest har minskat sin företagsbeskattning ha ökat mest i sysselsättning och ekonomisk tillväxt.
Den svenske ekonomen Benny Åsman har påvisat att så inte är fallet. Det finns inget bestående samband mellan lägre skatter och ökad tillväxt eller sysselsättning.
Tydliga exempel är Grekland och Irland. Den seglivade myten används bara som skäl för att ytterligare berika de redan rika. Hur kan detta stämma? Om företagens vinster beskattas lägre borde väl investeringar och löner öka. Det är här vi har kruxet.
Vinst till spekulation
De arbetandes andel minskar hela tiden samtidigt som vinsterna ökar. Och nästan all vinst går till rena spekulationer som drivs av banker, riskkapitalfonder, pensionsfonder, försäkringsbolag och privata kapitalfonder. Det är bara några procent av företagsvinsterna som använts produktivt.
Inte så konstigt då att lägre vinstbeskattning varken ger jobb eller tillväxt och enbart göder fåtalet. Får vi ett gott nytt år så kommer protesterna mot denna helt vansinniga spelekonomi att förstärkas.