Sann Obama-feber?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Eller? Jovisst är det så. Det är ingen orättvis beskrivning av det demokratiska partiets konvent som hålls nu i dagarna. Men är det en rättvis bild av amerikansk valrörelse?
Konvent är trots allt regisserade föreställningar som skall frammana känslor, inte spegla dem. I dagarna är det jämnt i opinionsläget mellan Barack Obama och hans republikanske konkurrent John McCain. Och det är den verkliga bilden av den amerikanska valrörelsen: komplex, mångfacetterad och spännande.
Men i Sverige verkar det som om USA ligger i Obama-feber och bara väntar på det historiska tillfälle då denne stjärngestalt tar Vita Huset i anspråk. Bilderna och stämningsrapporterna från konventet är desamma överallt. På svenska tidningars nätsidor blir man uppdaterad i realtid om vem som senast eggat massorna på scenen och vad som sades. Ted Kennedy var där! Obamas fru! Clinton! Mer Clinton! Det är synd för demokraterna att Sverige inte är en amerikansk delstat. Här följer media slaviskt partiets pr-ritningar.
Och på motsvarande sätt är det tur för republikanerna att Sverige är självständigt. För tror någon att det republikanska partiets konvent om några dagar kommer att bevakas på samma kärleksfulla sätt av svensk media?
Självklart inte.
Till och med i USA har det påpekats att det finns en medial slagsida i nyhetsbevakningen som gynnar Obama. I Sverige räcker det med några snabba blickar över USA-rapporteringen för att se en uppenbar snedvridning.
Att svenska journalister ligger mer åt vänster än den genomsnittlige mediekonsumenten är väl känt och dokumenterat. Det behöver inte vara ett problem om journalisterna upprätthåller en självkritisk medvetenhet om det, men i fall som amerikanska presidentval, och utländska val över huvud taget verkar sådant kastas över bord. Gång på gång tvingas de därför till märkliga situationer där de skall förklara för svenskarna hur det kom sig att amerikanerna eller britterna eller några andra faktiskt lät bli att rösta på vilken progressiv världsförbättrare det nu var vars tid var inne.
Med detta inte sagt att man prompt måste vare sig stödja republikaner eller tro att John McCain kommer att vinna. Men vid sådana här tillfällen, som när det drar ihop sig på allvar till amerikansk presidentvalrörelse, är det värt att påminna om att det finns en annan verklighet än den som filtreras till oss i Sverige.