Sanningen om försvaret
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För många som invaggats i tron att världen som en naturbundenhet går mot allt mer av fredlighet, åtminstone i vår del av världen. måste detta te sig som science fiction. Men det är allvar. Ryssland är ett hot mot sin nära omvärld och dit hör Sverige. Georgiska myndigheter blev utsatta för nätattacker under det ryska anfallet och estländska likaså under konflikten för ett drygt år sedan. Internationella analytiker har pekat ut ett nätverk bestående av ryska staten och ryska maffian (!) som aktivt i dessa sammanhang. Och Sverige har alltså anledning att vara vaksamt. Trots att vi inte har ett skvatt med någonting att göra - tycker vi själva.
Problemet är bara att Ryssland har en annan uppfattning. Sverige är granne med de baltiska stater i vilka det finns ryssar, som ryska regeringen i vilket ögonblick som helst kan "försvara" med samma förevändning och medel de använt mot Georgien. Sverige äger också territorium - läs Gotland - som erbjuder tacksam knutpunkt för den gasledning ryssarna vill dra genom Östersjön i akt och mening att kunna bli effektivare i sin energipolitiska utpressningsstrategi gentemot sina forna vasallstater i Östeuropa. Och Gotland är, som försvarsdebattören Bo Pellnäs understrukit, en oförsvarad ö. Där finns inte längre något regemente. Och obefäst territorium är alltid sårbare än annat, både politiskt och militärt.
Det är en sliten fras, men det är dags att vakna upp. Sveriges försvars- och säkerhetspolitik var en lång beklämmande offentlig lögn under hela kalla kriget. I realiteten var vi aldrig särskilt neutrala. I dag är det politiska etablissemangets budskap till folket ett annat, nämligen att vi inte behöver ett stark nationellt försvar. Men det är inte mer sant för det. Det är fortfarande en lögn. Vi behöver en ny försvarsdoktrin och ett nytt försvarsbeslut.
Försvarsministern vägrar indikera något i den riktningen, men något kan ändå komma att hända. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har antytt att försvarets förutsättningar behöver synas. Regeringen kommer inte ha något annat val än att förhålla sig till frågan. Detta vill den helst slippa, och det är naturligtvis anledningen till Ahlins initiativ.
Paradoxalt nog kan det bli socialdemokraterna, svensk politiks största hycklare i säkerhetsfrågor, som drar försvarsdebatten åt rätt håll, åt sanningen. Av strategiska skäl, förstås. Men ändå. Bättre än inget.