Ikväll klockan 21.00 är det dags för ett nytt avsnitt av Skavlan i SVT. En gäst är Inga-Britt Ahlenius, som blivit känd världen över för hennes arbete mot korruption.
Under förra året avslutade hon en femårig tjänst som undergeneralsekreterare för FN:s organ för internrevision, OIOS. Hon lämnade tjänsten med buller och bång. Det sista hon gjorde var att skriva en mycket uppmärksammad internpromemoria där hon gick till hård attack mot FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Ahlenius anklagade i det femtio sidor långa dokumentet Ban för att systematiskt försöka omöjliggöra hennes arbete samt för att leda hela organisationen mot dess undergång.
Nyligen kom boken "Mr. Chance. FN:s förfall under Ban Ki-Moon" ut. Den består av Ahlenius promemoria samt en lång beskrivning av hennes arbete med att framställa den, skriven av Niklas Ekdahl.
Boken pekar träffsäkert ut flera brister hos FN:s nuvarande ledarskap. Dessa problem måste överkommas för att FN ska kunna vara en samlande kraft för demokrati, fred och säkerhet.
FN har en stor förtjänst. Det är det forum där alla världens stater kan mötas och diskutera stora och svåra frågor. Ett argument som ofta framförs mot FN är att det domineras av diktaturer. Det är en iakttagelse som äger viss riktighet men som också förklarar FN:s nytta.
Vi behöver en arena i världspolitiken där vi kan sitta ner med regimer som vi annars aldrig skulle ta i med tång.
På det hela taget är det bättre att alla är samlade i en och samma organisation. FN lider kanske samma brist på demokratier som världen i allmänhet, men den har också möjlighet att tvinga alla medlemsländer regimer att följa säkerhetsrådet resolutioner.
Det är ett bra upplägg. Precis som det är bra att Ryssland är med i Europarådet och är bunden av Europakonventionen är det bra att länder som Sudan och Zimbabwe är medlemmar i FN. Det gör att vi kan ställa krav på dem.
Det finns stora problem inom FN. Korruption och nepotism är regel. Världens demokratier är i kraftigt numerärt underläge. Det betyder att det finns mycket att göra för att åter göra FN till den befriande kraft den ska vara.
Demokrati är en bristvara i världen. Den finns på ett fåtal platser, men är önskad på många fler. Det visas inte minst av senaste tidens händelser i mellanöstern. Demokratiska stater bör öka sitt samarbete, inom och utanför FN:s ramar. Demokrati, fred och säkerhet är FN:s mål. Det är ett ansvar som faller till stor del på de stater som redan har det. Att verka för ett vettigt ledarskap i FN är det minsta vi kan göra.