LEDARE: Sarkozy överraskar Sverige

Högerns Nicolas Sarkozy vann en övertygande seger mot vänsterns Ségolène Royal. Inte i något skede av kampanjen var Royal bredvid eller före sin motståndare i opinionsmätningarna. Ändå har vi av svenska medier fått veta att hon är för de svaga och att hennes stöd bland det franska folket varit stort och att Sarkozy är en rätt otäck typ. En sådan som har flörtat med främlingsfientliga krafter för att kunna vinna. Det måste te sig som en outgrundlighet att han kunde vinna så tydligt.
Bilden av de båda kandidaterna har knappast varit balanserad här uppe i Sverige. Efter att valresultatet tillkännagetts nåddes vi till exempel av uppgifter om att fransk kravallpolis varit tvungen att sätta in tårgas mot demonstranter runt om i landet. I flera städer gick anhängare till Royal till attack mot polisen med gatsten och flaskor och lämnade bränder och vandalism i sina spår.
Detta förlöpte som små torra notiser i svenska medier. Trots att det onekligen ger en rätt skrämmande bild av de krafter Royal räknar in i sitt röstunderlag. Gör man tankeleken att det i stället hade varit frågan om sympatisörer till en besegrad Sarkozy är det svårt att slå ifrån sig misstanken att de svenska kommentarerna hade varit annorlunda. Eller, får man kanske säga, att man hade varit ivrigare att kommentera det.

Ett genomgående tema har annars varit det faktum att Royal till skillnad från Sarkozy är kvinna. I svensk offentlighet underförstår detta en moralisk överlägsenhet, speciellt om det handlar om länder "där borta", där de inte är lika upplysta som vi. Om fransmännen "vågade" rösta på en kvinna skulle det vara ett mognadsbevis har svenskarna fått veta.
Men regeln gäller bara om det är en vänsterpolitiker. Storbritanniens Margaret Thatcher eller Tysklands Angela Merkel välsignades aldrig av svenska kommentatorer på det sättet. I deras fall var inte könet någon avgörande politisk faktor.
Och fransmännen anser inte heller att det är det i Royals fall. Av de kommentarer som återgivits från franska väljare är det ju rätt få som delar svensk medias uppfattning att Royals kön är nog så viktigt som den politik hon företräder.

Det franska valresultatet är inte det första exemplet på den kontrast som råder mellan den bild av utländska skeenden som svensk media återger och den verklighet som valresultat obevekligen återspeglar. När Margaret Thatcher vann sitt tredje val i rad eller när Nicaraguas sandinister dömdes ut av väljarna i det första demokratiska valet sedan revolutionen, skedde det i total konfrontation med de förväntningar som svenska journalister överfört från sina egna personer till att föreställa objektiv nyhetsrapportering. För att inte tala om det senaste amerikanska presidentvalet.
Börjar det inte bli dags för journalistisk självrannsakan?

Ledare: Sarkozy överraskar Sverige