Särlösning för Gotland

Politik2007-03-21 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Redan innan den riktigt rejäla diskussionen om Ansvarskommitténs förslag och konsekvenserna för Gotland kommit igång, verkar en slags samsyn få fäste hos en majoritet av de folkvalda. De flesta ser fördelarna med att Gotland tillhör Stockholmsregionen som större, än att tillhöra Småland eller Östergötland. Redan där har ett ställningstagandet mejslats ut.
Sedan är det frågan om hur mycket av verksamheterna som ska beslutas i regionen och vad Gotland kan bestämma själv. Bornholmsmodellen lockar mycket. Redan idag har Gotlands kommun det regionala utvecklingsansvaret. Alltså att planera och se till att det finns jobb, bostäder och utbildning på Gotland. Och att kommunikationerna är så bra som möjligt. Det verkar finnas en stark majoritet för att detta ansvar och bestämmande över det regionala utvecklingsansvaret absolut ska vara kvar på Gotland och inte flyttas till Stockholm.
Däremot har vi redan idag samverkan med Stockholm om sjukvården. Att detta samarbete kan forsätta i storregionernas Sverige verkar de flesta gotlänningar också vara överens om. Gotland har idag ganska långtgående samarbetsavtal med Stockholms landsting. Detta kan säkert utvecklas ännu mer, så vi får bättre läkartäthet och större tillgång till specialistsjukvård. Även inom psykiatrin.
Sedan har vi kommunikationerna. Gotlandstrafiken med färjorna kan knappast bli en inomregional uppgift, utan måste ligga kvar på staten, det vill säga Rikstrafiken. Ansvar och finansiering av vår livsnerv, färjetrafiken måste ligga på staten, precis som ansvaret för motorvägar, broar och järnvägar ligger på staten. Gotlands kommun blir som nu kvar med ett direktvalt kommunfullmäktige med det antal ledamöter vi på Gotland bestämmer. Om Gotland kommer att ingå i regionkommunen i Stockholm, så lär vi få sju-åtta ledamöter i en församling på 149. Eller fler efter förhandling. Våra två riksdagsplatser påverkas inte alls. De blir kvar.
Sedan har vi länsstyrelsen, som delvis försvinner till Stockholm. Även om vi förlorar landshövdingen och en del tjänster, så kommer ändå en del av länsstyrelsens personal vara kvar på ön. Förhoppningsvis ska det bli smidigare för dem som behöver länsstyrelsens tjänster.
Nu är inga beslut tagna utan diskussionen har bara börjat. Även om tidtabellen för remiss och beslut är kort, så har gotlänningarna och Gotland stora möjligheter att få till stånd särlösningar, som passar våra speciella villkor bäst. Än återstår mycken debatt och klargörande av vilka alternativ det faktiskt finns. Den debatten är jätteviktigt att föra utan alltför låsta positioner.