Just nu pågår de första rättsprocesserna där tidigare elever stämmer kommuner därför att de felaktigt placerats i särskola.
I ett av fallen handlar det om en pojke med dyslexi som fick gå särskola sedan han felaktigt bedömts ha en förståndsnedsättning. Avgörandet gjordes av en person som uppgav sig vara psykolog men som saknade kompetensen.
Pojken och hans föräldrar uppfattar det självklart som att den aktuella kommunen förvägrat honom den utbildning han har rätt till. Han placerades i en felaktig skolform, där hans stödbehov aldrig tillgodosågs. Kommunen, däremot, verkar ha tyckt att det räckte med att visa att pojken gått särskola.
Visar det sig att felplacerade elever kan få rätt mot kommunerna lär fler fall följa. När Skolinspektionen förra året gjorde stickprov hittade man snabbt mer än hundra fall där elever placerats i särskola utan att fylla de kriterier som gäller särskolans elever. För att komma i fråga för särskola måste barnen numera ha en medicinskt påvisbar funktionsnedsättning som påverkar inlärningen. Dessutom måste föräldrarna godkänna placeringen.
På papperet borde reglerna garantera att ingen elev som inte passar för särskolan hamnar där. Men tyvärr verkar det som om många kommuner fortfarande använder särskolan som en förvaringsplats för elever som på olika sätt behöver stöd.
När Skolinspektionen intervjuat föräldrar till sådana barn berättar de att de skrivit under eftersom de upplevt att de saknat alternativ. Kommunen har framställt det som att särskolan är den enda möjligheten. I sammanhanget har man glömt bort den enskilda elevens rättigheter, och särskolans verkliga syfte. Tyvärr verkar sådana bekvämlighetsplaceringar vara vanliga.
Dessutom bör man komma ihåg att situationen i dag är mycket bättre än den var för tio år sedan. Skolminister Jan Björklund har drivit frågan om särskolans status och skärpt reglerna. Dessutom har Skolinspektionen fått mer resurser och tydligare mandat att följa upp särskolans verksamhet.
Man kan bara undra hur det såg i början av 00-talet? Elever som då gick i särskolan har berättat om hur barn med helt olika behov buntades samman. I en särskoleklass kunde det finnas elever med vanliga begåvningshandikapp, elever med läs- och skrivsvårigheter, samt barn som helt enkelt var busiga och våldsamma på grund av dåliga hemförhållanden och bristande uppfostran.
Självklart behöver alla dessa grupper av elever stöd. Men det går knappast att bedriva undervisning för barn med så olika behov i en och samma klass.
Det kan handla om väldigt många personer som är berättigade till kompensation eller erkännande från kommunerna. Inte minst gäller det den grupp elever som uppfyller kraven för särskolan, men som fått sin undervisning förstörd av att skolan klumpat ihop dem med andra elever.