Bortom "Idol" och "Du är vad du äter" finns smala kulturproduktioner som knappast kan stå på egna ben. Genom skatte- eller avgiftsfinansiering garanteras ett brett kulturutbud av hög kvalitet. På folkbiblioteken behöver vi inte betala för boklånen, eftersom vi betalar gemensamt via skattsedeln.
Så skapas tillgänglighet, ett av kulturpolitikens viktigaste syften. Biblioteken erbjuder alla barn och ungdomar lika tillgång till böckernas och fantasins värld, oberoende av föräldrarnas plånbok.
Att regeringen nyligen beslutade att fördela tre miljoner kronor till litteratur och läsfrämjande under 2012 är därför välkommet. Syftet är att stärka litteraturens ställning, öka läsandet och lyfta fram svensk kvalitetslitteratur.
Prioriteringen är dock tveksam. En tredjedel av pengarna läggs på ett riktat stöd till bokhandlare för litterära evenemang. Privata företag ska alltså få statliga bidrag för att ordna aktiviteter som normalt borde ligga inom ramen för deras marknadsföringsbudget. Så skapas orättvisa konkurrensfördelar.
Bättre vore att anslå en större summa till den viktigaste satsningen, ett utbyggt samarbete mellan folkbibliotek och ideella organisationer, med fokus på läsfrämjande verksamhet. Ett alternativ vore att lägga pengarna på en upprustning av skolbibliotek i särskilt utsatta områden.
I dagsläget saknar en av tre skolor ett bemannat bibliotek. Och bland de bemannade skolbiblioteken är den genomsnittliga bemanningstiden 12,5 timmar i veckan. Lägg hellre pengarna där, än på marknadsföringsstöd till enskilda företag.