Flera gånger i veckan beviljas bedragare som utger sig för att vara någon annan lån på över 100 000 kronor i de stora affärsbankerna, enligt en uppskattning av Anders Olofsson vid polisens nationella bedrägericenter i en intervju med SR Ekot.
Det kommer knappast som en överraskning. Bedrägerier har blivit ett av vår tids stora gissel och visar inga större tecken på att avta. När sms-lånen introducerades var det många som råkade illa ut. Skojare som kommit över andras identitetshandlingar skuldsatte snabbt och enkelt offret. Men då rörde det sig åtminstone om i sammanhanget små belopp, ett par tusen kronor per gång.
Den som någonsin har letat på internet efter boende att hyra har heller sannolikt inte undgått de många bedrägerierna. På många orter förefaller det stundtals som att varannan annons är bedrägeriförsök.
Den intresserade får ett mail som är förvillande likt det som annonsföretaget självt normalt skickar ut, men det upplyser dessutom intressenten om att det vanliga bankgirokontot har problem och att man om man inte vill riskera att det ska ta så lång tid att man missar lägenheten istället bör använda sig av det alternativa kontot.
Personen bakom annonsen kommer det aldrig att gå att få tag på senare, och personen som faktiskt äger lägenheten brukar råka ut för en smärre chock om det någonsin alls kommer till dennas kännedom. Denna typ av bedrägerier handlar normalt om mellan en och tre månaders förskottshyra vilket innebär mellan 5 000 och 20 000 kronor.
Inte heller telefonen vågar man använda hur som helst längre. Råkar man i ett oförsiktigt ögonblick säga ”ja” i ett samtal med en okänd försäljare kan det snart dimpa ner en faktura i brevlådan. För att backa upp kravet finns ett hopklistrat samtal som fungerar som kontrakt.
Andra bemödar sig alls inte med att ringa utan skickar helt enkelt bara en faktura med förhoppningen att det är tillräckligt många fakturor som inkommer till samma ställe för att ingen ska hinna bli misstänksam över ännu en.
Att bedrägerierna ökar är inte märkligt. Brottslingar agerar synnerligen rationellt och är skickliga på att hitta de områden där samhällets regelverk släpar efter. Det krävs ingen avancerad riskanalys för att inse att straffen för bedrägeri är relativt låga. Den låga risken att faktiskt drabbas av dessa straff gör dem dessutom närmast hypotetiska.
Att ändra hur mycket går att vinna på bedrägerier är svårt. Däremot är det lättare att ändra riskdelen av kalkylen. Det är värt att utreda en skärpning av straffskalan för bedrägeri samt att förstärka polisens arbete mot bedrägerierna, både vad gäller metoder och tillgängliga medel.
Bedrägeri av i dag handlar inte om enstaka incidenter. Det är en omfattande verksamhet, inte sällan som ett led i organiserad brottslighet. Det är framför allt den som tjänar på att det offentliga inte tar bedrägerier på allvar. Förlorarna är alla vanliga, ärliga människor som vill lita på andra men finner att det blir svårare och svårare.
Det är inte acceptabelt.