Schlagerresultat karta över Europa

Politik2008-05-27 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Röken och skratten har lagt sig över Belgrad. Musiken har tystnat. Ostbågarna på mattan är bortstädade, läskfläckarna på TV-apparaten borttorkade. Dags för eftertanke. För vad sjutton hände egentligen? Det var väl inte överdrivet naivt att hoppas på en svensk seger, eller åtminstone en topp fem-placering? Men sedan var vi aldrig ens med i matchen.
Vi, ja. För Eurovision Song Contest är som fortbolls-VM - en landskamp med tydliga politiska förtecken. Vilket utrikesminister Carl Bildt inte var sen att påpeka när Kristian Luuk bjöd honom på några minuter av de bästa tittarsiffror i direktsänd TV en svensk politiker kan våga drömma om (som tack, kanske, för att han fick låna Bildts excentriskt grönspräckliga kavaj, den där som ser ut som hämtad ur Ian Wachtmeisters garderob). Jo, schlagerfestivalen är en europeisk (nåja) folkfest. Det är gemenskap, glädje och sorg över nationsgränserna. En kulturell murbräcka som stärker förståelsen mellan folken.

Det är därför bara naturligt att en "halländsk europé" och utrikesminister med "fred som yrke" gläds, och i folkhavet letar efter tecken på samförstånd och gemensam europeisk identitet. Och mycket riktigt: Bildt noterade hur serbiska flaggor rytmiskt fladdrade till tonerna av Albaniens bidrag. Ett gott tecken, med tanke på konflikten mellan det ortodoxa Serbien och det albanskdominerade (muslimska) Kosovo. Om nu Bildts iakttagelse är korrekt, det vill säga, och om det verkligen var serber som stod för viftandet.
Detta är en bild av vad som hände i lördags. Inte en förfalskad bild, men heller inte den enda. Resultatet i omröstningarna talar ett helt annat språk än den europeiska esperanto Bildt själv så väl behärskar. Där framgår med all önskvärd tydlighet att Europa fortfarande är uppdelat enligt skarpa kulturella och religiösa linjer. Att den europeiska identiteten för de flesta människor kommer först i andra eller tredje hand, om ens då.

Förutsägbart var till exempel att Cypern gav höga poäng till Grekland, att Balkanländerna (med något undantag) röstade på varandra, eller på Ryssland. Att portugiserna gav höga poäng till sina grannar spanjorerna... Talande var också att både första, andra och tredje pris gick till ortodoxa länder (Ryssland, Ukraina och Grekland), att fjärde pris gick till Armenien, som sin speciella religiösa tradition till trots nog också kan räknas till det lägret. Statsbildningarna och det kulturella lapptäcket ser ut som det gör, och det har betydelse för utslaget i schlagertävlingen. Så enkelt är det. Det är inte alltid som bästa låt vinner.

En tröst kanske, för Charlotte Perrelli, som återhämtar sig efter en smått häpnadsväckande 18:e-placering. Men också en insikt av viss betydelse, och visst allvar, för de politiker som i Carl Bildts anda snickrar på Europas förenta stater.