Solen sken inte mer än nödvändigt på Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater som inledde Almedalsveckan på söndagen. Däremot småskvätte det på bästa svenska sommarmanér. Precis som det kändes som att vädret lekte sommar, kändes det också som att SD lekte politik.
Pressträffen hade flyttats till ett minimalt rum där pressnärvaron kändes fullkomlig och syret obefintligt. Där talade partiets gruppledare i riksdagen Björn Söder om det gångna året. Budskapet skiftade mellan partiets stora inflytande och hur de övriga partierna håller det borta från reellt inflytande. Sedan talade Åkesson kort om partiets politiska utveckling.
Några nydanande idéer var aldrig att vänta under dagen. Partiet har ägnat all energi under det gångna året åt att gå från att vara ett enfrågeparti till att bli ett tvåfrågeparti. Utöver invandringspolitiken har Sverigedemokraterna även försökt profilera sig inom kriminalpolitiken.
Dagen till ära hade partiet två debattartiklar i riksmedia. I den ena fortsatte man att nöta in kriminalpolitiken och i den andra gjorde man klart att ett femte jobbskatteavdrag inte är den reform de allra helst skulle vilja riva upp. Det är förvisso inget fel i att påtala att polisens effektivitet lämnar en del att önska eller för den delen att svensk ekonomi skulle må bra av ett nytt jobbskatteavdrag.
Men när ett parti som så ofta beklagar sig för att de inte får något utrymme, eller inte tillräckligt bra utrymme och så vidare, inte gör mer av sin tid i rampljuset än så här lämnar det en besk eftersmak.
Sverigedemokraterna är väldigt måna om att bli ett accepterat parti, då måste man också börja bete sig funktionellt. Det är i det långa loppet omöjligt att bygga upp en seriös plattform på att låtsas vara outsiders.
Det fungerar temporärt när andra självmant tar avstånd från SD. Donners Brunn stängde sin uteservering på söndagen i en öppen protest mot partiet. Åkesson föreföll mindre brydd och fick tillfälle att i Aftonbladet påpeka att han ändå hade tänkt titta på EM-finalen och plockade hem ett par folklighetspoäng. Det är de utspelen som gör att partiet klarar sig med att leka politik, snarare än att faktiskt skapa politik.
Allt var med andra ord precis som det brukar när Sverigedemokraterna är i farten. En bättre plattform för att själva styra debatten än partiets egen dag i Almedalen - som praktiskt taget garanterar plats på en stor debattsida - är svårt att hitta. Ändå vägrar partiet fortsatt att delta på ett konstruktivt sätt.
I all väsentlighet har valrörelsen redan börjat formas. Strategier formas och politik putsas. Om Sverigedemokraterna vill ta nästa steg och skapa ett parti som alla andra måste man börja bete sig på det viset. Om man inte tar väljarna på allvar löper också risken att väljarna återgäldar tjänsten.