Ett nytt år har startat och det brukar för de flesta innebära positiva förväntningar. I Christer Oxenstiernas skrift ”Dagligbok för alla” finns ett uttryck som passar väldigt bra i sammanhanget: ”Att komma ihåg, det finns ständigt ett oskrivet blad”. Oavsett hur vi upplevt 2012, finns det alltid ett oskrivet blad med nya möjligheter för 2013.
Detta tror jag är en del av drivkraften när man producerar ledarsidor. Genom att skapa debatt, delge sina visioner och kommentera aktuella frågor kan samhället förhoppningsvis hela tiden förbättras och föras framåt till gagn för alla. När läsarna hör av sig är det med både ris och ros. Som ledarskribent skulle det kännas ganska misslyckat om alla hela tiden delade uppfattningarna i texterna, liksom det också skulle vara ett misslyckande om ingen kände igen sin egen åsikt. Det är mixen av ris och ros som skapar debatten och eftertanken bland läsarna.
Låt oss utnyttja det nya året till att engagera oss i och debattera frågor som rör oss alla. Och glöm inte bort att känns det tungt en dag, så finns det ständigt ett oskrivet blad nästa dag.
Ibland ställs invanda mönster på kant. Ett fenomen som alltid fascinerat mig är att "kavaj- och slipsgänget" sällan bär slips under den varma årstiden. Plötsligt en morgon har ingen i gänget slips. Har dessa också en personlig tidtabell för slips av och på som jag har för shortsen? Men hur kan det komma sig att denna sammanfaller för alla på en gång? Finns det angivet i någon vett- och etikettbok?
Nu har dock något hänt med slipstidtabellen. Upptäckte för ett tag sedan att sommarmodet redan börjat gälla, trots att det är full vinter. Till och med vissa nyhetsuppläsarna i tv saknar slips. Kan det vara den omtalade klimatförändringen som väckt vårkänslorna till liv? Nej, förklaringen ligger nog snarare hos någon känd trendsättare.
Att regionens ekonomiska läge är katastrofalt kan inte ha undgått någon och dagligen matas vi med budskapet om besparingar på olika områden. Därför var det fascinerande att läsa följande på Folkbladets sida före jul, där Håkan Ericsson hyllar regionstyrelsens ordförande Åke Svenssons förmåga att fixa fram pengar till ombyggnaden av Hemsebadet:
”Det har varit planerat länge, men under planeringen har det uppstått fördyringar. I det läget fixade Åke Svensson med resolut politisk handlingskraft fram tilläggsanslaget som behövdes, så det kunde tas på gårdagens fullmäktige.”
Jag missunnar inte Hemse att få sitt bad renoverat, men det är svårt att inte fundera över var pengarna till tilläggsanslaget kommer ifrån? Är det verkligen ett resolut politiskt ledarskap att fixa fram pengar som förmodligen egentligen inte finns?
Till sist ett citat från Elle Interiör och Anders Bergmarks artikel om lokal förankring som blivit en lyxvara.
”I design- och inredningsvärlden har ursprung blivit hårdvaluta. Svenska designföretag pratar mer än någonsin om sakers äkthet och historia. Samtidigt återstår inte mycket mer lokal förankring än ortnamnet i svenska varumärken som Rörstrand, Höganäs, Skultuna med flera.”