Se människorna, inte statistiken
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men risken med att titta alltför mycket på de statistiska skillnaderna mellan män och kvinnor som grupp är att de döljer många intressanta och viktiga detaljer. Till exempel de män som inte heller lyckas särskilt väl i samhället eller på arbetsmarknaden. Den som står med ena foten i en balja isvatten och den andra i en balja skållhett vatten, har det statistiskt sett ganska bra. Och på samma sätt kommer genomsnittet i en grupp män där en del är högavlönade toppchefer och en annan del är lågutbildade och långtidsarbetslösa också att vara rätt hyfsat.
För faktum är att även om vissa löneskillnader för likvärdiga arbeten återstår och män i större utsträckning har chefsjobb, så finns det en rad områden där män halkar efter. Särskilt tydligt är detta i utbildningen. Pojkar har generellt lägre betyg än flickor och unga män väljer i lägre utsträckning att läsa högre utbildningar.
Problemet känns igen från andra länder. I Tyskland har regeringen till och med föreslagit en särskild politik för att emancipera männen. Ännu värre är situationen i många asiatiska länder där man har börjat uppmärksamma den destabiliserande effekt på samhället i stort som grupper av arbetslösa män kan ha. Ett "överskott" av unga män med små möjligheter till vettig sysselsättning eller äktenskap, riskerar i sin tur att bli en rekryteringsbas för både brottslighet och politisk extremism.
I Sverige ser demografin annorlunda ut - andelen ungdomar är mycket låg jämfört med många utvecklingsländer - men problemet med relativt stora grupper arbetslösa ungdomar känner vi igen. Och även om konsekvenserna här inte riskerar att bli politisk instabilitet av allvarligare slag så är det inte orimligt att tänka sig att det finns en korrelation mellan arbetslöshetsstatistik å ena sidan och antalet fotbollshuliganer, brända bilar i förorter eller sverigedemokraternas opinionssiffror å den andra.
Arbetslösheten bland unga är förstås inte hela förklaringen till dessa arga, unga män. Men det utanförskap som höga inträdesbarriärer på arbetsmarknaden och höga skatter på arbete skapar bidrar i förlängningen till en mer allmän känsla av hopplöshet och utanförskap i samhället. Det är ett samhällsproblem. Men de som drabbas värst är inte kollektivet, utan de enskilda individerna själva. Därför är det dags att börja se dem, vare sig de är kvinnor eller män.