Se oss i ögonen och lova att vår beredskap är god
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tiden får utvisa vilken skada detta kommer att åsamka den borgerliga majoriteten, men det är inte omöjligt att händelsen får lika stora efterverkningar som incidenten i fjol, när Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius avgick strax efter regeringsbildningen.
Visserligen var dessa ministrars tid i regeringen rekordkort och deras avhopp gav ett kaosartat intryck, förödande för en partiallians som fått makten, inte så mycket för sina förtjänster, utan på grund av motståndarnas fadäser.
Men de var båda nya i riksdagen, chansningar, som, skulle det visade sig, inte föll så väl ut. Det är svenskarna fullt medvetna om, och många sympatiserar nog med Reinfeldts ambition att sätta samman en regering som inte bara består av, för att använda ett fult ord, politruker.
Odenberg däremot är en erfaren riksdagsledamot som gjort stora avtryck i svensk politik. Inte minst som försvarsminister, där han har visat att han kan sitt område (däremot inte sagt att alla hans förslag varit bra; Odenberg har i vissa fall visat prov på rent auktoritära tendenser).
Ansvaret för hans avhopp vilar på Reinfeldts axlar. Som statsminister är det hans uppgift att se till att regeringsarbetet fungerar och att handskas med eventuella interna slitningar. I det här fallet valde Reinfeldt att ta Anders Borgs parti. Det kostade honom hans försvarsminister. Men Reinfeldt tror såklart att det kommer att gynna regeringen på sikt. Alliansens skattesänkningar och reformer kostar pengar, och som Anders Gustafsson påpekar i en debattartikel i dagens GA, är försvarskassan en tacksam källa att ösa ur härvidlag. Så mycket som tio procent av försvarsbudgeten kan komma att försvinna, om finansminister Borg får som han vill.
Reinfeldt tror att det går att genomföra sådana nedskärningar utan att äventyra Försvarsmaktens uppdrag. Han försäkrar, för att travestera Per Albin Hanssons bevingade ord, att vår beredskap blir fortsatt god.
Att dra paralleller till andra världskriget kan tyckas överilat. Men Mikael Odenberg delar inte den uppfattningen. I samband med att han meddelade sitt avhopp jämförde han regeringens planerade utgiftssänkningar med 1925 års ödesdigra försvarsbeslut. Nedskärningarna då innebar att en tredjedel av försvaret avvecklades. Motiveringen känns igen från idag. "Något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet kan för närvarande icke skönjas" hette det i den socialdemokratiska regeringens försvarsproposition.
När Hitlers kom till makten i Tyskland såg man åter behovet av ett starkt försvar. 1936 års försvarsbeslut innebar att Sverige skulle vara redo att möta ett angrepp senast i januari, 1946. Vid det laget var kriget i Europa som bekant redan över.
Något sådant vill vi inte vara med om igen.
På frågan varför han avgår svarar Mikael Odenberg att han vill kunna se försvarsmakten i ögonen. Gott så. Men det är viktigare att statsministern kan se folket i ögonen. Och garantera att vår beredskap är god.